Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r59
ges. Klatsch! klatsch! rullade åkdonet af till
gästgifvare-gården.
Det finnes knappast någonting mer besvärande än att åka
i trånga täckvagnar. Jag säger intet mer. Dock! se hur skönt
solen, lik en brud ur sin morgonbädd, rosenröd tindrar fram
mellan björkarne! Rundt kring charen faller hennes mantel,
lik en ström på ömse sidor om en klippa, i glimmande veck.
— "Aj! mitt knä! mitt knä!" — "Se hur zefirerna lätt
dansande spela mellan de gröna lofven, som dessa
elfenbens-fingrar i min hand!" — "Sofver du, min man?" — "Hvad
luften kännes ljum! hör, hur det klingar der uppe i rymden!"
— "Ptr! ptr! nu äro vi vid målet. God natt, hennes nåd!"
— "God natt, herr löjtnant! sof sött! god natt! god natt!"
"Det är en förbåldt hygglig ungdom, den der fändrik A.",
sade brukspatronen vid sitt inlräde på gästgifvaregården, idet
han lade halten öfver en kattunge, som krupit upp på stolen
i sofrummet. "Att vara militür, så måste jag bekänna, att
jag knappt sett maken." — "Förlåt mig," genmälde majoren,
under det han drog nattmössan på hufvudet, "då misskänner
min bror, allt för mycket oss krigsbussar. Jag skulle nästan
vilja påstå, att vårt stånd, framför många andra korporationer,
är hyfsadt och belefvadt. . Likväl om en jemförelse, för att
tala militäriskt lärdt, storheter emellan skulle äga rum, så
föredrager jag fändrik B. Oberäknadt, att han är en språksam,
tillgänglig och förekommande man, är han äfven instruerad
med ganska goda kunskaper; kanske något tankspridd,
hvilket jag vid piketspelet märkte i går afton." — "Jag skulle
allt ha god lust, att bedja de der herrarne tillbringa några veckor
hos mig, hvad säger bror derom?" yttrade brukspatronen. —
"Jag står just och grundar på detsamma," svarade majoren;
"men då måste jag nödvändigt hafva mig ett par nya
kortlekar och en kambiolek." — Nu tumlade brukspatronens hatt
i golfvet och afbröt allt vidare samtal.
"Men min kära man," sade den lilla, vackra frun, då hon
vaknade om morgonen i sin rosenbädd, och steppade några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
