Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r275
Hon satt vid fändrik C:s sida, såsom läsaren behagade
påminna sig. Hvad jollra icke officerare, och hur ofta halkar
ej ett ord, ett uttryck från era skönhetsläppar, hvarmed aldrig
åtföljde någon betydelse! Endast ett oskyldigt galanteri, intet
mer! Läsare, tänk intet argt om din broder eller din syster!
Det sednare nämnes väl icke uttryckligen; men förstås
inunder. Hur ofta uttyder ej afunden till det värsta, hvad som
endast var ett okonstladt foster af en för ögonblicket hänförd
glädje! — Ett kan jag dock icke förlåta, och hvarföre jag här
omtalar det, är, emedan det möjligtvis kan lända den unga
frun till rättelse och förbättring i framtiden; hon tog under ett
högljudt skratt med gaffeln en gurka och stoppade den i munnen
på fändriken. Det var illa gjordt. Hushållerskan, hvilken just
då stod i dörren, bleknade vid denna syn af pur jungfrulig
förargelse, och innan morgondagen var historien hunnen ända
till den sedesamma dottern i prestgården, med den förändring,
att frun under hela tiden suttit och matat fändrik C.
Mindre förebråelse förtjenar afkastandet af flors-schawletten. Den
led väl ingen skada, men blef ändock något
tillskrynk-lad, samt nedföll till och med en gång bland granriset på
golfvet.
"Har ni intet mer att berätta?" — "Nej! bästa Heloisa,
nej, nej, intet mer!" — "Hvartill gagnade då episoden? Ni
kunde allt för väl låtit den vara borta." — "Ja; men för
att uppfylla er önskan. Förlåt mig! jag skall ej göra så
I*’
mer!
Följande dagen, dermed menas dagen efter kortlapparnes
utdelning, afreste officerarne, dock icke utan tårar, från
brukspatronen. De hade under tiden rigtigt ätit upp sig. Hvad
den friska landluften, välfägnaden och trefligheten bland gröna
dalar och susande lundar ändock upplifva själ och sinne och
alla kroppens ledamöter! Majoren hade klifvit upp i
vindskappan, för att, med tillhjelp af en tub, forska i det fjerran
blå efter sina väntade gäster. Ändteligen har han dem, som
små kryp i glaset. Hvad som likväl mest förtjusar hornom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
