Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r276
ar att se, det de på hattarne uppfästat sina kort; tydligen
igenkänner han hjerter fru. Sjelf sitter han med ruter tia i
hand. Ett språng, och han ar i trappan; ett språng, och han
ar i farstun; ett till och han ar in i salen; åter ett, och
spelbordet ar framsatt; ett ytterligare språng, och fyra stolar stå
deromkring; nya språng, och han ar ute på gården, vid
grinden, på vägen, vid torpstugan; ett språng, och han ar uppe
i officerarnes vagn, famnar och kysser dem och presenterar sin
ruter tia.
Jag borde nu beskrifva huru man flux sätter sig till
spelbordet, gör betar, tappar, vinner, svettas, våndas, skrattar,
svär, törstar, hungrar, blir sömnig; men väckes af nya betar,
omvexlar spel: boston, vira, 1’hombre, kadrilj, trekarl, m. m.;
men jag är ingen spelare, och har varit deråt led i alla mina
lifsdagar. Vare detta en ursäkt, hvarföre jag ej förmår
uppdraga någon tafla häraf.
I stallet vill jag bjuda läsaren ut i det gröna. Få
egendomar ägde väl en så vacker naturbelägenhet som majorens.
Den låg på en medelmåttig höjd, omgifven af en asplund.
Nedanför uppblickade en leende dal. Jag säger, "uppblickade;"
ty oberäknadt tusende ögon från markens skiftrika blommor,
glittrade en back med sina klara vågor fram mellan träden;
och ur en bergshäll flöt, som en silverstråle, ett iskallt
kallvatten, hvilket, mellan tvenne på en liten holme stående
pilar, blandade sig med bäckens. Dalen ägde det egna, att
ända långt in på hösten, ja nära till jul, i fall ej snö föll och
kylan blef häftig, bibehålla den täckaste grönska. Nar den
öfriga marken stod vissnad och gul, frodades ännu i dalen ett
högt gräs. Gick man från denna fördjupning till venster öfver
en liten äng, så uppkom man åter på en höjd, hvarest man
hade framför sig den mest romantiska utsigt öfver en sjö, allt—
omkring bekransad med löfträn. Mångfaldiga holmar förhöjde
ännu mer den praktfulla taflan. Nar solen stack upp om
morgonen, böljorna och vassen började sakta och smått röra sig
för vinden, björkarne speglade sina med foglar fullsatta kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
