Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r279
göra våra affärer, och jag skall då återbetala min skuld." —
"Du kunde ha vågat något mindre," sade fadren; "det ar nästan
för tidigt att så der löpa med skägg."
Fändrik C. begagnade ögonblickets öfverraskning för att
taga sin hatt, och i all tysthet smyga sig bort. Hvarthän?
det får läsaren sjelf gissa. Han saknades likväl genast. De
tvenne kamraterna, hvilka på förhand anade hvartåt han vändt
kosan, beslöto genskjuta honom. Vägen var ej öfver en half
mil. De togo efter ’anvisning af på en gångstig genom ett
par skogslundar, och stodo klockan fem på eftermiddagen helt
nära ryttmästarens gård. De nedsatte sig vid vägen. Sodan
de väntat något öfver en qvart, fingo de rymmaren i
ögna-sigte. Del var rigtigt ett skådespel att se, i hvilka djupa
tankedrömmar han tycktes vara försänkt. Än hvisslade, än
stnågnolade han; än gick han långsamt, än fort; än stadnade
han. Handen var satt i barmen, hufvudet något sänkt.
E-mellanåt uppryckte han grässtrån och satte dem i munnen.
De två andra gömde sig. När han väl gått förbi, slungade
de ett dussin grankottar i hans rygg, och hukade sig ner
bakom ett par små granar. Han såg sig tillbaka, stadnade, svor,
vände sig åter om och forskade åt alla sidor. Fåfäng
möda. Han kunde ej upptäcka någon. Han fortsatte sin väg;
men blickade under tiden småslugt åt sidorna. Någon gång
stadnade och vände han sig om. Då intet vidare otyg för-
o
spordes, återtog han sin förra jemna gång. Ater ett lager af
kottar i ryggen. Denna gången voro ej gvckelmakarne nog
snabba att dölja sig. C. förmärkte en rörelse bakom några
buskar. Han skyndade dit, och hälsades, till sin förvåning,
af kamraternas gälla skratt. — "Hvarthän, min bror?" —
"Ja, hvart ernår ni er?" — "Samma väg som du, till den lilla
vackra frun: ha! ha! ha! ha!" — C. såg något förlagen ut.
De togo honom arm i arm med sig, och vandrade fram till
herregården.
Nå, än plåtsedeln då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
