Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r281
möttes af ett stort, svart moln och en susande storm.
Redan föllo de första, stora dropparné, vanliga förebuden till ett
häftigt, men snart öfvergående regn."
"Då hörde jag en röst ropa bakom oss; jag stadnar och
ser den unga flickan löpande med full fart för att upphinna
oss. Hon anlände med varma, glödande kinder och fladdrande
lockar, som under loppet lossnat ur sitt fångsel, och
förkunnar oss andtruten och flämtande, att hennes herrskap utsändt
henne för att bedja oss vända om och tillbringa natten i
prest-gården, och så undgå det annalkande ovädret. Hon pekade
på molnet för att visa huru svart det var, och då nu äfven
åskan hördes mullra på afstånd, tilltog hennes ifver och
vältalighet. Jag invände, att vår tid icke tillät oss att dröja,
att molnet ej var så farligt som det såg ut, och att under
vägen lätt kunde finnas ett löfrikt träd eller en hydda till
skydd för regnet; men bad henne derjemte framföra till sitt
herrskap vår tacksamma helsning. Då stod hon några
ögonblick alldeles tyst och stilla; men stora, ensamma tårar
rullade ur hennes ögon ned på kinderna, till dess hon slutligen
utbrast i häftig gråt och sade snyftande, i det hon aftorkade
tårarne med det långa håret: "med det svaret vill jag inte
och kan inte gå tillbaka. Herrskapet skall tro att jag inte
framfört deras ärende. Kom med mig:" — (o! att vi varit
der tillstädes benägne läsare!) — "det är ju bara ett litet
stycke." Nu fattade hon mig i armen och drog mig sakta" —
(o himmel! himmel!) — "Det blir ett grufligt regn. Men (
morgon skall jag visa er vägen till Runamo stora runehäll,.
som är så stor och der jättarne skrifvit runor." Förvånad och,
nästan af väpnad genom flickans häftiga enträgenhet, upptogo
jag en plåtsedel" — (der ha vi honom), — "tryckte den i;
hennes hand, och ville gå vidare. Men hon såg icke på den,
utan sköt den ifrån sig, med bortvändt ansigte; hon svor, att
hon ej tog emot ett öre, om vi icke följde med tillbaka.
—-— — Alla försök att få henne mottaga sedeln voro
fruktlösa. Då tog jag ur min halsduk en liten bröstnål af obetyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
