Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r283
tit plåtsedeln ifrän sig. Hon svarade: emedan hon ej kunde
göra det under tjugufyra skilling, nemligen att gå sin väg.
Nar jag förebrådde henne, att hon svurit, yttrade hon: att
det var, ta mig f—n, osanning.
Nu till upplösningen af berättelsen.
Så snart våra vandringsmän (desse voro tre och utan
renslar) framhunnit till herrgården, möttes de af en piga. —
"Är ryttmästaren hemma ?" — "Han är gången åt gärdet." —
"Än hennes nåd?" — (Intet svar, blott en liten förlägen
rodnad.) — "Du måtte väl kunna säga, om hennes nåd är
hemma?— "Intet är hon bortrest; men falle är hon inte hemma." —
"Det var ett besynnerligt svar. Hvar är hon då?" — "Det kan jag
icke säga." •— (Detta sista med en halft mysande munn, och ögonen
kastade så der litet på sned). — "Intet säga! är det dig då
förbjudet, att omtala det?" — "Nej; men jag kan icke." —
"Nå, se så, var nu intet pjåkig, min flicka lilla, svara
beskedligt, så skall du få den här tjugufyra skillingen." —
"Bara inte herrarne omtala, att jag sagt det! Hon är med
frök-narne borta och badar." — I detsamma ilade pigan som en
pil sin kos. Det dånade i marken, och de klumpiga
beck-sömsskorna voro visst en half aln efter fötterna. O! huru
grannt fladdrade icke tjugufyra skillingen i hennes hand! Länge,
länge stodo de tre militärerna och sågo derpå.
"Borta med fröknarne och badar!" blef det första
gemensamma utropet. "Hvilka fröknar? Hon^ är ju barnlös.
Badar! Det vill säga, vi spatsera sakta nedåt stranden, för
att införvänta deras återkomst, N. B. alldeles som hade vi
ingenting bekant om — tjugufyra skillingen. Höger rätta er!
division marsch!"
Det sednare beslutet kan jag för ingen del gilla. Man må mena
det aldrig så oskyldigt, så bör man ej sätta det vackra
könet i förlägenhet, då man sjelf är en overksam åskådare. Jag
har mången gång förargat mig öfver unga karlar, hvilka,
tölpaktigt nog, ställa sig vid dörrarne eller i tamburerna för
att åse, huru bal- och kalasklädda damer af- och pådraga sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
