Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r288
Under tiden kunna vi se oss något omkring, huru det
kan vara beskaffadt med majorens inre och yttre ställning.
Egendomen var betydlig; men skötseln gick lamt. Som herrn
ar, 8ro drangarne. Det gafs ingen vrå, der man ej spelade
kort. Ingen vagg mot hvilken man ej kastade kronvägg, och
ingen backe, på hvilken man ej om söndagarne singlade
klaf-ver och krona. Majoren föredrog ej minsta försummelse
eller lattja, utom i ett fall, nar det skedde med trumfess i hand.
Då han, vid ett tillfälle, skulle gifva sin kusk påpackning,
undvek denne lyckligen faran, i det han lat en kortlek falla till
marken. Både han och majoren började att plocka, och
inbal-sameringen uppskjöts för den gången.
Då jag ej har råd att tillställa många och stora kalaser,
knappast tid att bivista dem, får läsaren förlåta att jag
öfver-hoppar majorens. Tillställningen var ej heller synnerligen
lysande, till och med något tråkig. Förnämsta skalet var, att
det egentligaste fattades: den lilla, älskvärda frun, med de tre
systerdöttrarne. Hon hade blifvit opasslig, kanske ock förkylt
sig den der aftonen, läsaren vet hvad jag menar.
Ryttmästaren kom i stallet, åt för dem alla, och blef också efter
vanligheten sjuk för dem alla. Denna gång var det likväl
icke kalkonen, men en gödkalf, hvilken anklagades för
"vrängda framställningar" i underlifvet. Brukspatronen reste snart.
Han var ensam. Systern kom sällan utom gården.
Länsmannen stod väl ännu icke qvar med händerna mellan
staket-spjelarne; men han var i stallet förhindrad af en auktion i
grannskapet. Kronofogden var tillstädes, och trumfade med
brickorna i brädspelet.
När ryttmästaren tog afsked, öfverlemnade han de sex
hundvalparne, nedlagda i en korg. Fändrickarne betalade hvar sin
halfva riksdaler för stycket; säger tre riksdaler. Det gjorde en
förträfflig verkan. Ryttmästaren anhöll på det förbindligaste: "att
fändrickarne ville vara goda och hälsa på nästa thorsdag (detta
upprepade han med höjd ton vigt trenne gängor); "ty," tillade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
