Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r95
ne. Nu var allt städadt och galant. — "Åh ja I" pustade
Axel, "om morgondagen ändå ville framglänta ur öster? Se
der ha vi ju silfvermånan mellan träden, eller midnattsmånan,
Diana, Selene, Luna, eller hvad han kallas." — "Ja, min sann,
synes han icke der," suckade Carl, och nedsatte sig i
soffan.
Det var också en herrlig afton. Skall jag beskrifva den?
Nej! ni har ju redan beskrifvit en sådan förut? Ni
öfverla-star er bok med för mycket lappris-glitter. Nog veta vi
huru en måna ser ut, och att det skymmer om aftonen, och att
dagg då faller, rågknarren höres, syrsan dito på nattens hand,
kanske ock en trast deröfver sjön, spindeln spinner på sitt
nät, bäcken fortfar alt sorla, löfven insomna, under dem
flugan, i blomman fjäriln, i kupan biet, på ängen lammen, vid
källan, halfnickande, siskan, att silfverrimsor fladdra öfver
horisonten, att, att, att — — O! läsaren har ju en
förtjusande fantasi; beskrifningen är redan fulländad, jag har intet ord
att tillägga mer, än att jag ödmjukast får tacka för gunstigt
biträde.
Det knackar på lusthusdörren. — "Hu! hvem kan det
vara?" — Det knackar än en gång. — "Jag blir rädd."
— Herr fändrik gack och låt upp, jag, som författare, vågar
det ej.
Himmel! de tre gracerna med hvar sitt skärpband i
handen, och det i egna höga personer. Hvad är klockan ?
Elfva. Farligt för unga damer, att så sent begifva sig ut i
nattluften. Snufva, bröstvärk, tandvärk! o! jag vill falla på
knä och bedja för eder: milda gudamagter, bevaren dem
derifrån!
"Förlåt!" klingade det på en gång från alla tre de
allra-försötaste munnar, "vår lilla Lovise måste passa upp på
moster. Här äro banden efter order!" — De tre ofHcerarne
reste sig på en gång upp i sina riddaredrägter, fattade hvar sin
fröken vid handen, och frågade: "hur passar det oss?" —"O!
förträffligt!" blef det gemensamma utropet. Man skådade, man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
