- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Fjerde Delen. Prosaiska Uppsatser m.m. /
300

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

r300

i ett enda slag? Hvad ar värt brott, alt J så behandlen och
plågen oss? Intet ord om karlek! ingen bokstaf, ingen
enda prick! Himmel vi dö innan qvarten, om vi ej blifva
tröstade. Ja, ta mig tusan ar det icke sannt. Vi dö, vi dö, dock
äfven i döden edra trogna älskare. Carl, Axel, Bernhard.’’

En qvart derpå kom följande tröste- och
hjertestyrkan-da svar:

"Tvifla förr, att dagen lyser,
Att ej soln sin bana vet,
Elden flammar, drifvan fryser,
An på vår beständighet!" —

"Edra trogna älskarinnor. D. E. F."

Nu blef det ett tumult i lusthuset. Det ar skada, att
jag ej har min Homerus, Virgilius eller Ariosto har, för att
på ett ratt målande, episkl satt kunna behandla mitt ämne.
Hela huset runkade; bord och stolar störtade omkull.
Flickan flydde med flygande lockar. Flöjeln vände sig
gnisslande på taket. Skatorna flögo med förskräckelse från
körsbärsträden. Ett förfärligt surrande af flugor uppstod på
glasrutorna. Dammet hvirflade i högan sky. Riddaredrägterna
kastades om hvarandra. Lycka att kaffekopparne voro afhemtade.
Men, o himmel! hvarom är då frågan? — Värdaste läsare!
om ej mer och intet mindre, än hvilken som först skulle
kyssa det tjusande brefvet.

Skola vi efterse, hvad den lilla vackra frun emellertid
tager sig för? I detta ögonblick står hon i sin sangkammare
framför sin byreau, och utdrager en låda; derur upptager hon
en krage, så åter en annan; sätter den på sig, ställer sig för
spegeln, passar och jemkar; går så fram till garderoben, och
utbär, med högt lyftad arm, en hvit kambritsklädning, vänder
den omkring, skakar litet smått på hufvudet, och återhanger
henne på sin krok. Uttager derpå en af sits, lägger henne
på stolen, tar åter upp henne, håller henne långt ifrån sig,
och går baklänges. Det lilla hufvudet skakar ånyo och ktød-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/4/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free