- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
5

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

tände, under det han slickade sig om munnen. Del var
omöjligt att hålla honom inne. Sin husbonde skulle han
åtfölja i fult och vackert väder, öfver ängar och gärden.
Blott en gång hade han fött smaka karbasen, eller som
gubben uttryckte sig, lätt smällfikon. Det var vid en
prostvisitation. Man hade nemligen under de många
bestyren och brassandet i köket glömt att gifva Lasse någon
frukost. Middagen drog långt ut på tiden; Lasse gick och
inurrade för sig sjelf, och fann slutligen för godt alt utan
krus odi förfrågningar hålla visitation i skänken. Ilan
högg sig en kalfslek; men fick böta derföre med en skarp
bestraffning.

Dessa utgjorde prostfars tre trotjenare; ty antingen
såg man gubben i sin schäs, med sia pipa eller i sällskap
med sin hund. Vi vilja nu något vidröra hans Öfriga
omgifning. Prestgården ägde ett oändligt vackert läge på en
i sjön utskjutande udde, omgifven af en täck löfskog. Den
lilla, rödmålade byggningen speglade sig, morgon och afton,
ined sin något lutande kroppas och sina solbrända rutor,
i det klara vattnet. På sidan låg en frukt- och
köksträdgård. De flesta träden voro af gubbens egen hand
planterade, och uppväxta till höga och manliga slammar. Det
sköna päronträdet bar företrädesvis namn af kära fars träd,
och förstlingen deraf skulle alltid frambäras till honom;
resten skickades till kronofogde- och länsmansfruarne.
Inträdde man i den lilla boningen, vittnade allt om forntidens
seder och bruk. Möblerna voro ytterst gammalmodiga.
Skåp, bord, stolar, sängar, allt var massivt och bastant,
och en del med inläggningar. Takel hade stora stockar
tvärsöfver, var hvitlimmade äfvensom väggarne, med
undantag af förmaket, hvilket på sednare tider blifvit måladt med
oljefärg. För prosten fanns i salen en serskildl länstol,
ungefär en sådan som uian ännu här och der ser i gamla
tingsstugor, och i hvilken man på det beqvämaste kunde
röka sin pipa, dricka sitt kaffe och taga sin middagslur.

Gick man upp i gubbens studerkammare, så hade man
i fönstret framför sig barometern och almanakan, som hängde
på sin nubb. Såg man sig vidare omkring, presenterade
sig en pipstäilare, snickrad af prostens egen hand, en
tobaksask af jern, hvilken ingen mer än gubben sjelf kunde lyfta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free