- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
7

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7

ar tacksägelser för de döda, skedde då. På det sistnämnda
var ordentlig taxa satt, hvilket allmogen uttryckte med den
lilla och xlora utläggningen. Han undfick då äfven besök
i andra ärender, som rörde helt profana saker, såsom
afslutande af gårdsköp, hortackorderande af säd till stadsboarne,
med inera. Det var så vanligt att härom först rådfråga
kära far, att knappt fördes en slut till marknaden, innan
han förut blifvit synad af prosten, hvilken dervid yttrade,
hvad den ungefärligen var värd. Uppstod tvister grannar
emellan, gingo de först till prostgården, der saken
merendels i godo uppgjordes. Vid gårdsgrinden logo alltid
gub-barne af sig hatten, och buro den i hand till farstuqvisten,
der käppen och hufvudbonaden a (lades och håret ströks till
rätta. Lasse kom då merendels först ut och nosade, derpå
prosten, som tog gubbarne i veka lifvet, skjutande dem in
i salen, efter mycken krusning å deras sida, och bad dem
sitta ner; isynnerhet om de voro några rika och
förmögnare rusthåliare.

Den dyrbaraste af gubbens klenoder var ändå, oaktadt
hans vänskap för Lasse, fosterdottern Greta. Prosten hade
varit gift, men barnlös, och sedan många år enkling. En
hans gamla ungdomsvän och embetskamrat i socknen näst
intill, hade aflidit i stor fattigdom, och efterlemnat trenne
oförsörjda söner och en dotter. Gubben, rörd af medlidande,
upptog då tvenne af dem såsom sina egna barn. Gossen
dog kort derefter; men flickan växte upp, artade sig väl,
blef rödblommig, trind och småfager under anletet, och
skötte nu med mycket förstånd, vid mognare år, gubbens
bushåll. Hon var en galant qvinna, och rigtigt, hvad man
kallar, drifven i landtmannagöromål; bryggde utmärkt godt
öl, förstod i rättan tid samla kumil och själgräs, kunde
läsa J via lactea och på gåsbrösten hurudan vintern skulle
blifva, kände suveräna kurer mot binnickemask, onda bettet
och tippen hos höns; visste råd för kålmask, jordloppor ocb
förgjord boskap; var ej rädd alt klifva upp i päron- och
äppelträden, slå ihjäl ormar, sätta eld på getingbon, sjelf
kransa bikuporna och äfven slefva in svärmarne när så
gällde. Hennes ulseende var icke oäfvet. Hade ej
köks-spiseln och brygghuset skiflevis kommit att förgrofva hennes
hy, skulle man ha sagt, att den var landtligt fin. Ansigtet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free