- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
8

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

liksom bela menniskan, såg friskt och vHlbehfillet ut. Hon
var nu sina tjugu år, och hade läggar stora som ekknubbar.
Oaktadt hon var gubbens ögnasten, höll han henne strängt
vid marginalen. »Intet flin eller glams, minst med karlar.
Hon hade sitt bushåll att sköta och dermed punkt.» Då
gubben, hvarje ållon, efter slutade arbeten, höll bön med
sitt folk, ålåg det henne, äfven vid äldre år, att taga upp
psalmversen, och läsa om korpungarne, som Herren gifver
sin föda, m. m.

Prosten var nu mellan sextio och sjuttio år, och
började naturligtvis tröttna; isynnerhet föreföllo honom, under
den regniga årstiden, husförhören mägta besvärliga. Ofta
hade han flere mil att resa, på en ojemn och knagglig väg.
Ett och annat ställe var så obanadt, att ban måste fördas
till häst. Denna molest, jemte flera andra, kom gubben på
det beslut, att sent omsider skatfa sig medhjelpare. Han
skref härom till konsistorium, jemte elt serskildt handbref
till biskopen;-hans begäran bifölls och notarien underrättade
i en epistel: att högvördige prosten med det första skulle
få till sig en mycket galant adjunkt, en magister Bladesias,
ogift, något sotackot och undersätsig, med knollrigt hår och
polisonger. At det sednare runkade gubben på hufvudet,
såsom en lyxartikel, samt alt adjunkter i förtid vilja »löpa
med skägg.» Föröfrigt, tillade brefskrifvaren, hoppas
konsistorium, att prosten skall bli nöjd med honom, ty han är
en munter och stilla man, har icke blifvit bortskämd af sina

/ o

förra herrar principaler, och kan godt spela bräde. At det
sistnämnda runkade gubben ånyo på hufvudet, sat^något
upp näsan, liksom hade han velat säga: »nå, nå; lagom
skola kapellanerna hafva, säger kyrkolagen. Det passar ej
adjunkten att spela med sin prost; om ej för någon gång.»

Med detta bref i handen lunkade gubben ned i salen,
der Greta stod och blåste på en kalkonunge, som råttorna
hållit på alt bita ihjäl. »Hvad gör du der», sade gubben,
»lägg från dig ungen.» — »Ja, söta pappa»; svarade hon
nigande. Nu hade prosten den. egna vanan, att, när något
eftertänkligt var å färde, emellanåt gå öfver golfvet och
hvissla.

I stället att fortsätta samtalet, började sålunda gubben
sin vanliga hvissclmusik. Flickan begrep hvad klockan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free