- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
10

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

ånyo med en hväsning. — »Hvad slags foglar?» röt gubben
åter till; »skator, kråkor eller slaghökar J» — »Lärkor»,
hviskade det med en darrande stämma. — »Ah ! Herrn måtte
skämmas att skjuta sådane oskyldiga kräk», dundrade
gubben, »de som sjunga så väl.» — »Ja, men lärkstek är
mycket rar, söta pappa lilla», sade Greta, som under tiden
åhört samtalet. — »Så, du förstår dig derpå», svarade
gubben och slog åter en generalhvissling. »Gack och laga, att
magistern tör in sina saker, och sätt fram aftonvard.» —
»Ja, söta pappa lilla», svarade Greta och skyndade ut.

Gubben lugnade sig efterhand. Han hade alltid den
plägseden, att vid första sammanträdet med sina
underlydande visa sig tvär och butter, ja till och med rytande;
»ty derigenom», sade han, »fatta de respekt för mig.» Han
började nu äfven nogare syna den nya bohagspersedeln han
fått, nemligen adjunkten. Konsistorii-notariens beskrifning
på honom slog så der temligen in, med undantag af de
stora polisongerna. Hvad knäfveln, tänkte gubben, månne
han kunnat låta raka bort dem, af aktning för mig? Det
bevisar ändå någonting rält fördelaktigt för honom. Jag
skall fråga: »Hör på, herr magister», — härvid hejdade sig
gubben, slog en hvissling och beslöt göra en omväg för att
komma till målet: »Hör på, herr magister», återtog han,
»hur är det med herrns rakknifvar, äro de mycket skarpa
af sig?» — Svaranden, som alldeles ej kunde få i sitt
hufvud anledningen till en slik fråga, tog sig härvid
omedvetet öfver strupen, bugade sig och sade: »Ah jo men, de
äro passabla nog. Den ena skall vara engelsk. Den andra,
hvilken jag köpt af en Vestgöthe, är sämre.» — »Det är
sålunda en för hvar polisong», anmärkte gubben. —
Adjunkten satte sig ånyo att gapa, och förmådde fåföngt uppleta
harftråden till dessa konstiga spörsmål; han teg alltså.
Gubben förtretad öfver att ej få svar, upprepade: »hörde
herrn hvad jag sade?» — »Jo-o», stammade adjunkten,
under ett slags harkling. — »Nå, hvad var det jag sade
då?» — Här tappade adjunkten alldeles koncepterna, och i
stället för svar, snöt han sig och blef blodröd i ansigtet.
Nå, tänkte gubben, det är väl så godt att gå bröstgänges till
väga: »Hur är det, hvar har herr magistern stoppat sina
polisonger, då herrn ej har dem på sig?» — »Kalisonger,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free