Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
it
olyckan, att kjortelspruiidet fastnade i låset, hvaraf en stor
rispa både i besagde plagg och i namnet uppkom. Från
Fahlenderlein hade det förbytt sig till FahleUcrlcin, och
vid det andra språnget till Fahlallerlem, samt vid
utkomsten i köket till magister Falallelej. Adjunkten fick också
från den stunden af gemene man uppbära denna
förvrängning, äfven midt i ansigtet.
Till svar på prostens förundran upplyste emellertid,
under denna kökskatastrof, magister Falallelej (ty äfven vi
vilja, för lättheten af uttalet, och för att synas populära,
hvilket är så nödvändigt i dessa kinkiga tider, kalla
honom så) följande: magister Bladesius, som varit den
sannskyldigt utkorade, hade af högvördigc domkapitlet blifvit
missiverad till en af biskopens slägtingar; i stället hade
man aktat nödigt, för att ej strandsätta prosten, att skicka
den nu anlände. — »Det tackar jag dem icke för»,
mumlade gubben; men ihågkommande polisongerna, bifogade
han: »fast, det är braf, som det är» — Han påsatte sig
nu en vänligare min, tog den unge medhjelpare!! och
em-betsbrodern i hand, bad honom vara välkommen, stiga fram
och förfriska sig med aftonvard.
»Detta är min fosterdotter, Greta», tillade gubben, i
det han med högra pekfingret visade på henne. — »Ja,
söta pappa lilla», inföll hon, nigande, i det hon släppte
händerna längs ned åt båda höfterna, och fattade med de
yttersta fingerspetsarna i förklädet, samt gjorde derpå å
ömse sidor ett tre liniers upplyftadt veck, som åter
ned-släpptes under en förnyad nigning, NB. för adjunkten,
hvilken åter i sin -ordning ansåg för en skyldighet att
besvara komplimangen, och fördenskull tog tvenne steg framåt
för att verkställa den öfliga handkyssningen, men hvilken,
oaktadt tvenne upprepade försök med ryggen, den ena
gången djupare böjd än den andra, misslyckades, emedan
Greta vid båda tillfällen försäkrade, att det vore obehöflig!,
och den sista gången förskansade handen bakom förklädet,
hvarifrån adjunkten, i trots af allt bemödande, omöjligen
förmådde framdraga henne.
Presentationen fortgick. — »Den der figuren, som
sofver der borta», sade prosten, »är min gårdvar och heter
Lasse.» — Gubben tillropade nu med en dundrande stämma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
