- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
15

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15

fogdarne! Del skall vara en putslustig pjes. Den kan
magistern låna mig på några dar. Några ytterligare
bevis på Guds tillvarelse! Dem kan Herr magistern ej
behöfva. Jag har här nere sju och tjugu ganska pålitliga,
dem magistern vid tillfälle kan få skrifva af. De komma
förträffligt till pass i pastoral-exnmen. Skulle äfven ett
par slås omkull, hvilket jag ej förmodar, så stå ändå en
sjutton eller aderton qvar, som omöjligen kunna kastas
öfver ända. Vossii Rhetorica! Gammal bekant. Ernesti
thesei’! Förtjena att grundeligen studeras och i minnet
inpräglas. Bussers moral! Det slår mig för hufvudet, att
den karlen är något kättersk. Jag fruktar nästan, att han
är Kantian, och den persedeln är en erkekättare.»

»Kant!» utropade adjunkten, »tvärtom! det är en ljusels
apostel. Det var först han, som slog sig på alt utreda
det menskliga velandet, och i hvad mon vi äro susceptibla
af kunskap eller icke.» — »Nå», inföll prosten, »hvad blef
då resultatet?» — »Jo», svarade adjunkten, »att vi veta
ganska mycket.» — »Hvad veta vi då?» genmälte prosten. —
Här stadnade adjunkten i stöpet, och började leta efter
Kants kritik öfver det rena förnuftet, för att af registret
möjligen hemta någon ledtråd. — »Lika godt!» tillade
gubben efter en paus, »för säkerhetens skull lägga vi fader
Busser till det andra skräpet i vrån.»

På dylikt sätt nagelfors hela samlingen igenom.
Adjunkten prutade väl emot; men det hjelpte ej. De
misstänkta böckerna uppburos i ett kålfat på vinden, att inom
lås och nyckel förvaras i en stor, jernbeslagen kista.

Utgallringen var nu slutad. Svetten lackade af
prosten. Adjunkten var ej mindre utmattad. Dammet stod
högt i skyn, men böckerna på sina anordnade platser; alla
af en tro, ett dop och enahanda bekännelse. De gamla
hedningarne: Ovidius, Virgilius, Xenophon, m. fi.
undan-tagne, på hvilkas omvändelse ej var stort att påräkna.
Lasse hade under tiden ej vågat sig in. Blott en enda
gäng tittade han i dörren; men vände om vid den bäfvande
anblicken af Tollesson, hvilken låg uppslagen på golfvet.
Nu satte sig prosten pä en stol för att flåsa ut, hvarvid
han Gck i ögnasigte Snugga», hvilken han i distraktion
straxt vid uppkomsten lagt ifrån sig i fönstret. En pipa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free