- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
16

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

lobak var nu för tillfallet hans högsta önskan, hvadan han
till magister Falallelej vände den frågan: »Har herr
magistern någon god tobak? Jag hade lust att smaka på
den.» — Ah! jo!» gaf adjunkten till svar, »om herr
prosten behagar af denna. Det skall vara af Svarta
Hussaren, den bästa.»

Prosten profvade; men rynkade på näsan. — »Det är
ju bara fusel, herrn brukar», anmärkte gubben efter några
bloss; »den der kan ingen menniska röka utan att
stork-na.» — Härvid ropade han i fönstret åt Greta, att gå in
i det lilla skåpet och upphemta en ouppslagen kardus af
Röda Rosen. Hon kom. Kardusen öppnades; magistern
anmodades att äfven stoppa sin pipa och pröfva. — »Nå»,
inföll gubben, »hvad säger herrn om den här sorten?» —
»Den är högst aromatisk», svarade magister Fallalelej
under en bugning och ett lätt skrapande med högra foten,
hvarvid ban gjorde en hügst sirlig spottning, med venstra
handen för munnen och näsan vänd mot kakelugnen. —
»Aromatisk!» mumlade gubben för sig sjelf, och eftertänkte,
om icke i detta uttryck möjligen låge förborgad någon
kantianism; men hejdade sig, tog en gladare min, och
fortsatte med en mildare röst: »då tobaken synes smaka,
så var god och håll kardusen till godo; men akta sig för
de Kanliska irrlärorna.» — »Befaller pappa något mer»,
ljöd en röst nära dörren. Gubben upplyftade nu sina
ögon, och varseblef Greta, hvilken ännu stod qvar. —
»Hvad i Guds namn», sade gubben, »står du der an? Laga
dig ner i köket till dina syslor!» — »Ja, söta pappa
lilla», svarade Greta, och tillade, i det hon vände sig om:
»hvad den tobaken var aromatisk!»

Nu torde mina läsare förmoda, att med utblossandet
af den sista tobaksbvirfveln också allt språk om kätteri
vore försvunnet. Men med ofvannämnde bokransakning
sammanhänger en annan tilldragelse, hvilken timade fem dagar
derefter.

I prostens hjerna omrumlade nemligen de kätterska
böckerna utan uppehör, och förnämligast en af dem i ett
långt, grått skägg och med glödande eldögon; det var
filosofen Kant. Gubben hade alltid satt honom i en viss
parallel med Spinoza. Det slog prosten för hufvudet, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free