- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
17

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

magister Falallelej möjligen kunde vara besmiltad med denna
tänkares satser, och härigenom hemligen eller uppenbarligen
försöka uibreda villomeningar i församlingen. För att genast
i begynnelsen qväfva det öfverhängande onda, ansåg gubben
att predikstolen vore den tjeiiligastc plats, hvarifrån man
kunde utdrifva djefvulen och allt hans väsende. Han hade
visserligen icke följande söndagen ernat predika; men i
stället låta magister Falallelej försöka sig. Nu förändrades
denna plan, i det han sjelf beslöt uppträda med all den
andans kraft, som var möjlig. Han framletade fördenskull:
l:o De sju och tjugu bevisen på Guds tillvarelse; 2:o Benzelii
Epitome; 3:o Rydelii förnuftsöfningar; 4:o Uttåg ur
Kanti-ska filosofien, till bestyrkande att den leder till neologi;
5:o Norborgs och Bælters postillor, samt Scrivers själaskatt.
Sålunda utrustad ansåg ban sig stark nog, att bjuda den
lede fienden, den gamle ormen och draken en öppen fejd.
Härtill lämpade sig dagens evangelium förträffligt. Det
afhandlade de falska profeter, som gå omkring i fårakläder;
men invärtes äro glupande ulfvar. Prosten var hardt nära
hela veckan sysselsatt med dessa tillrustningar.
Söndagsmorgonen stack gubben ganska tidigt, och meden triumferande
min, hufvudet ut genom fönstret, för att liksom forska kring
rymden, om några irrmoln kunde upptäckas. De funnos ej.
Himmelen låg uppslagen som ett evangelium. Från hvarje
punkt framblixtrade ljus och frid och fröjd, till det minsta
stoftgrand. Ett förklaringssken nedslröinmade från fästet
på kullar och bergstoppar. Morgonrodnan hade, såsom en
förelöpare, beredt vägen, ocli bespisat sig med honungsdagg
och manna; nu uppgick solen att lysa, värma, vederqvicka,
läka och trösta; återge den blinde sin syn, den döfve sin
hörsel, den lame sin fot och sjelfva de döda uppväckelse
och nytt lif. Gubben tyckte sig redan stå på sin
predikstol, och i en andaktsfull hänryckning aftog han nattmössan,
hopknäppte händerna, lyftade blicken mot himmelen och bad
tyst. Derpå utsträckte han armarne, och seende
rundtomkring, hvart ban vände sig, sin församling med dess gröna
ängar, mognande skördar, trefliga hyddor, sorlande bäckar,
frodiga hjordar, läste han öfver henne välsignelsen, blickade
än en gån g mot rymden, satt på sig nattmössan och slog igen
fönstret för att nedgå och utdela anordningarne för dagen.

Dahlgrens Saml. /Irb. V. 2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free