Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
ofantligt hygglig, from och artig; utrustad med hvarjehanda
små talanger, såsom att kunna spela viol eller blåsa flöjt,
dansa kadrilj, sjunga, fläta korgar, skjuta morkullor, förstå
sig på att sätta blomsterlökar, purjo och porllake, samt
hjelpa till att rita symönster; föröfrigt fullproppad m«d
vis-böcker, små bistorietter och namndags-gratulationer. Med
ett ord, såsom en högst behaglig menniska, hvardagarne
utstyrd med halmhatt och grönt sidenband om kullen, mörka
linnekläder, svarjt halsduk, kanske med en liten kråsnål vid
middagsbordet, helgedagarne med svarta, nätt tillskurna
klädeskläder, väl stärkt krage, ej alltför stor, upptufsadt hår
och hvit näsduk, suktläders-stöflar, kanske med svarta
silkes-vippor eller toffsar framtill.
iVffärden till kyrkan blef också ytterst högtidlig, dels
emedan den var mangrann, eller, om vi så må uttrycka
oss, total, dels emedan utstyrseln, i hänseende till åkdonen,
var mer är vanligt präktig. Förut hade man sett blott den
lilla enstaka schäsen, med prosten i korgen och Greta eller
gårdsdrängen bakpå, rulla ut genom grinden; nu kom härtill
en grönmålad, hög tvåbjulskärra med fjädersäte, hvari
mamsellen åkte med Maja, den sednare såsom körsven. Den
öfriga personalen gick. Först framhjulade, i alla möjliga
bugter och under ett ständigt knarrande, prostens åkdon.
Pipan hängde som vanligt i munnen, med sjelfva hufvudet och
sin markatta kastad mot venstra armen. Bak på det
skall-rande och guppande sätet hade adjunkten sin plats. De
öfver detsamma vidt uthängande rockflikarne fladdrade af
och an för vinden. Sjelf satt ban hopknipt med benen,
och höll sig med händerna fast i schästoffsarne. Efteråt,
ehuru ej i samma spår, emedan det var omöjligt att följa
alla prostens krumbugter, kommo de tvenne damerna: Greta,
försedd med en stor blomsterqvast af åbrådd, lavendel,
sal-via, löfkojor och lörnrosor; Maja med en förläggareslef,
insvept i en näsduk, hvilande i skötet.
Vid den bekanta baeken höll prosten stilla, lade
snug-gan i sätet; och när han fått hörsel på klockorna, lyftade
ban på hatten, gaf hästen en smäll och hjulade af i
mångfaldiga krokar utför sluttningen. Klockaren befann sig vid.i
kyrkoporten till hands att lyfta prosten ur, och
kyrkovak-taren att taga vara på häst och schäs. Innan gubben in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>