- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
20

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

steg på kyrkogården, kände han först efter, om han hade
konceptet på sig, och sedan han derom blifvit förvissad,
skedde nickningen till höger och venster, åt den på
kyrkbacken församlade menigheten. Adjunkten, som kom i
släptåg och på tvenne alnars afstånd efter sin pastor, hälsade
mycket sirligt och tog vid hvarje förnyad helsning med
handen på prcstkragen.

Sedan ett dop, som prosten sjelf förrättade, förulgått,
börjades gudstjensten. Adjunkten gick för altaret. Prosten
hade, till en kraftig väckelse på det som komma skulle,
nemligen predikan, valt till graduaipsalm: Får Gud är oss
en väldig borg. Efter dess slut messade magister
Falallelej: Herren vare med eder, med sådant eftertryck, att
hela församlingen stod handfallen, och kunde knappast vid
svaret: sä ock med tinom anda, få fram andan.
Adjunkten slog icke endast de vanliga drillerna, hvilka äfven
prosten kunde, utan också långt flere, alldeles oerhörda. Greta
darrade både af rädsla och fröjd: af den förra, emedan hon
fruktade att magistern skulle komma af sig, eller icke förmå
reda sig ur den drillande labyrinlhen; af- den sednare,
emedan hon tyckte, att det lyckades förbåldt väl, och gjorde
stort intryck på församlingen. Klockaren på läktaren stod
röd om näbben som en tupp; om det var af häpnad eller
afund, är obekant. Endast prosten och Lasse syntes
obelåtna. De runkade båda under messningen på hufvudet.

Nu uppträdde prosten på predikstolen med
ingångsspråk: Tiden är ond. Tecknade först det lekamliga onda,
som genomlöper och har genomlöpt alla tider, en följd af
det ofullkomlighets-tillstånd, hvari vi befinna oss, samt af den
första förbrytelsen: öfvergick derpå till det moraliska onda,
menniskans syndaförderf, med tillämpning på tiden, hvars
ondska han betraktade under trenne synpunkter: l:o Tiden
är ond; ty det finnes så ringa gudsfruktan i verlden;
2:o Tiden är ond; ty det gijoes så ringa tro i
menniskohjertat; 3:o Tiden är ond; ty det är så liten kärlek
ibland bröderna. Vid det andra momentet höll gubben sig
isynnerhet fast, och stormade förskräckligt mot kättare,
förnämligast mot en vid namn Kant, som skulle ha
åstadkommit mycket ondt iveriden, och näppeligen kunde anses för
någon annan än den i uppenbarelse-boken omtalade antichrist,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free