- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
26

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ä6

fruntimmer på landet; men det var första gången hon gjorde
det i sällskap med någon adjunkt. På samma sätt med
magister Falallelej. Han hade ännu aldrig åtnjutit den
förmånen, af en så förnäm dams åtfölje. Läsaren må då
föreställa sig, hvilket krusande, hvilka nigningar och
krumbug-ter föregingo å ömse sidor, innan man kunde komma sig
åstad. Magistern ville vara artig och hjelpa mamsellen upp,
hon åter yrkade, att få biträda adjunkten, som fått den
elakaste hästen alt sköta. Ändtligen slutades
komplimenter-na på det sätt, att Greta ledde sin grålle emot en
gärdes-gård, och kom på detta sätt utan svårighet på sin plats;
magistern band sin mot en hökärra, och tog från kanten af
stegarnc ett lätt och lyckligt språng upp på sin Rosinante.

Nu sutto de båda till häst; men härvid uppstod ånyo
bryderi, hvilken skulle rida först. Greta yrkade, att
magistern skulle visa vägen, han återigen påstod, det
höflighet en mot det täcka könet fordrade motsatsen, och de hade
visserligen ännu i denna stund icke kommit ur fläcken, om
ej en af kamparne, nemligen magisterns, gjort utslag i saken,
och kastat sin ryttare i backen med sådant eftertryck, att
Gretas fale skenade af, det fortaste han kunde, ut genom
gårdsgrinden och så vidare framåt vägen. Lyckligtvis
skadade sig ej adjunkten. Förargad och skamflat samlade han
alla sina krafter, svängde sig upp på sin grålle, och
upphann snart mamsellen, hvilken ej litet -giäddes, att faran
lyckligen var öfverstånden. Ridten saktades efter hand,
och fålarne gingo nu högst beskedligt. Magisterns halmhatt,
med sin breda bräm, fläktade upp och ned; sjelf satt han
på hästryggen som en mjölsäck, och ryckte under tiden på
grimman alldeles som en fiskare, när han metar strömming.
Greta såg rätt behändig ut. Lockarne och de gula banden
på hatten fladdrade för vinden. Den hvita foten framstack,
och beskref en snölinea öfver de gröna fallen. Ridten
försiggick ulan några äfventyr. Hästarne lössläpptes, tumlade
sig i gräset, en svärm af flugor, trollsländor och bi flögo
dervid surrande upp, lärkan drillade öfver en kornåker,
dufvan vände den bländande vingen mot solen, en svala
tappade i brådskan sitt frökorn, lundarne stodo stilla, en
bergshäll gaf ett skimrande återsken och utför spegeln halkade
ett litet löf, som hvirflande föll ned från en närstående lönn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free