- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
29

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

29

sirlighet åt mamsell Greta. Hon kunde knappast tro sina
egna ögon. — »Det var en alltför artig pjes», sade hon
slutligen, och fattade väplingen mycket försigtigt med de
två yttersta fingerspetsarne. — »Vill ej mamsell Greta
vara så god och hålla honom till godo», inföll adjunkten. —
Greta svarade: »Det skulle vara allt för ohöfligt af mig
att mottaga en gåfva, för hvilken magistern gjort sig så
mycken möda.» — »Jag her ödmjukast!» svarade
adjunkten, »alldeles icke! Var så huld och försmå ej denna
ringa uppmärksamhet, det enda, obetydliga offer min
aktning och vördnad för mamsell Gretas person kan lägga i
dagen, tillfredssläld, om jag för framtiden kunde af ödets
skickelse härigenom tillskynda mamsell någon fortune.» —
Vid uttalandet af de sista orden gjorde han sin munn något
lång, likasom han dermed velat fråga: »hvad blir min lön?»
— Det ädelömma hjertat kunde ej längre lida denna
anblick, ulan det innerligaste dellagande. Äfven Greta
uttänjde sin munn till en liten sockerstrut. Blott hattkullen
och väplingen befunno sig emellan dem. Kärleksguden
smålog och fläktade förnöjd med vingarne, som ett bi på
sitt fluster. De afplockade väplingsblommorna spridde
rundtomkring sin välluktande ånga, en Ijäril beskref sin
våg-linea tätt förbi de älskandes läppar. Amor makade dem
ännu treåltondels tum närmare, och plang! klingade en
kyss, den första, kanske ock den hundrade, som på dessa
tufvor blifvit gifven. Magistern blef röd i ansigtet som
en klöfverblomma; dito Greta. Båda uppstego från
kuller-stolarne, stilla, tysta och försagda. Greta såg ned och
nöp efter en preslnacke. Magistern snöt sig. Gångstigen
låg ännu qvar. Ändtligen varseblefs han af ögat, sedan
det, en stund solblindt af den öfvermåttan obeskrifliga
klarheten, återkommit till sig sjelft. Greta satte först sin
fot i rörelse. Magistern lunkade smått efter. Intet ord
vexlades; men på lätta vingar höjde sig Cupido för att
styra kosan till den pågående auklionen, och der kanske i
skumrasket återträffa de tvenne lycklige.

Tröskandet i brädspelet var längesedan slutadt, och
prosten, kronofogden och Lasse derifrån uppstigna. De
gingo i stället upp och ned på golfvet. Lasse följde
prosten troget vid sidan; men knölade smått för sig sjelf vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free