Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ban möjligen skulle komma att säga, i fall adjunkten
dristade pådraga sig sammet. Han afstod alltså från beslutet
att inropa dem. Solen gick emellertid ner. Auktionen led
till slut. Den Engelska ladyn blef rigtigt inropad. I den
lilla bäcken, full med gåsfjädrar och ankdun, stod redan
kronofogdens hästar och sörplade sin aflondrick; bakom
deras svansar upptindrade ett välmående och frodigt
prosl-ansigte, som efter hand höjde sig öfver häst-ryggarne, och
slutligen uppsteg såsom måne i trädtopparne.
Det blef svalt. Magistern frös väl icke, ty han bade
flera resor varit inne och lålit traktera sig af
sockneboerna. Men synd var det med Greta. Hon stod der på
gården, tyst och småledsen. Hon var dessutom tunnklädd.
Då tager magister Falallelej drislighet till sig och frågar:
»Om han ej fick bjuda mamsell Greta af hvad som
förefanns i skänkrummet?» — Hon neg, och prutade emot i
början; slutligen gaf hon med sig och sade: »Kanske, om
det så skall vara, litet kläds-ost med bröd.» — Deraf lågo
långa, tjocka skifvor afskurna. Hvardera koslade en
skilling. Magistern skyndade att villfara hennes önskan, och
utbar på en tallrick den brynade osten, jemte några breda
brödskifvor. Greta mottog föräringen, och satte sig på en
upp- och nedvänd skottkärra alt spisa. Härmed var ej
nog. Magisterns hjerta var öfverstfullt af välvilliga
känslor. Han hastade fördenskull åter in, tillbakaköm efter en
slund, ungefär då ena kanten blott var qvar af osten, och
presenterade, med banden til] bricka: »ett glas biscboff»,
som det hette, och hvilket egentligen bestod af dåligt rödt
vin med sirap uti. — »Jag tackar ödmjukast», sade Greta,
med blicken ännu mer tacksägande, »det bär blir för stor
traktering; men magistern förtär ingenting sjelf.» — För
tredje gången trängde sig adjunkten in i skänkrummet,
återvände med ett glas för sin räkning. Nu var kläds-osten
till punkt och pricka expedierad. — »Får jag lof», sade
adjunkten, halftbäfvande, i det han fattade sitt glas, och
äfven Greta höjde sitt, »får jag lof att taga mig friheten
och föreslå en litet närmare bekantskap?» — Härvid
stadnade han, och förmådde ej framsäga det öfriga. Greta var
raskare. »Med mycket nöje», framläspade hon, och nöp
härvid ihop munnen på del aldraförsölaste vis. — »Får jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
