- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
33

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

33

lof», återtog magister Falallelej, »att föreslå en liten
kusi-nage?» — Det sista ordet uttalade han med en så finurlig
stämma och en så len och innerlig ton, att omöjligen
någon annan än ’en förälskad landt-adjunkt skulle kunna
eftersäga detsamma. Greta steg upp och neg, klingade och
tackade. Magistern bugade och stjelpte hela glaset på en
gång i sig. Denna oförsigtighet var hardt nära att.bringa
honom från andan; ty i samma ögonblick han satte glaset
till läpparne, uppstötte ur hjertgropen åtanken på den
out-sägeliga lyckan alt ha blifvit kusin med mamsell Greta.
Detta åstadkom en kiltling i gommen, och förde bischoffen
en rasande väg ned i vrångstrupen, hvilket gjorde, att
magister Falallelej höll på att storkna. Någon besegling
på kusinaget kunde ej ske; ty vittnen befunno sig
öfverallt, och mer än tre minuter åtgingo mellan klingandet och
upphörandet af hostningen.

»Hvar är Lasse?» frågade prosten, hvilken nu jemte
kronofogden utkommit på gården. Ingen hade sett, än
mindre ihågkommit honom. »Lasse!» dundrade gubben, så
att det Ijommade i logväggarne. Ën ocb anqan bondnacke
väHde sig om vid ropet, och då prosten förnyade detsamma,
kom en ung dräng med hatten i hand framspringande med
förfrågan: hvad prosten ville? »Din toker», mumlade
gubben, »jag menade prestgårds Lasse.» Snart blef gåtan
likväl upplöst. Ett förskräckligt tumult genskallade från en
bakgård. Prosten trodde sig i ljudet igenkänna rymmaren,
och skyndade dit. Här försiggick ett kämpande på lif och
död. En stor rusthållare-hund hade fått Lasse i kragen,
ocb höll just nu på att kasta honom under sig. Ingen tog
eller ville ge pardon. Om prosten, ej kommit till hjelp
hade Lasse säkert blifvit illa trakterad, ehuru han redan
fått sina minnesbetor; ty oberäknadt ett blåtl öga och en
sargad underläpp, voro öronen ganska illa naggade. I
vredesmod slängde gubben sin stora hasselpåk i höjden, och
gaf dermed den angripande ett så häftigt slag öfver
ryggen, alt han genast släppte sitt rof och tog till fötterna.
Lasse, som nu ånyo kom på benen, varseblef sin husbonde,
och haslade mot honom, liksom ville han bedja om
försvar. —>» »Har jag icke sagt det», röt gubben till, »att

Du/ilgreiis Saml. Arb. V. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free