- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
36

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

den lilla liämplingcn i syrenhäcken att slå sitt adagio. Nu
inströmmade en salig förtjusning i bådas hjertan. Det
• blef så fullt, så öfversvämmande härinom. En kärlekens
mägtiga ande hade deröfver utslagit sina vingar. Allt
började lefva och röra sig. Nu blickade de tillbaka i det
förflutna, der endast ödsligheten och natten herrskat. Derpå
skådade de in i det närvarande och tillkommande, och se,
der låg endast dag och ljus, och de åtskiljde det framfarna
och det närvarande, och kallade det förra natt och det
sednare dag; och blef af morgon och aflou den första
kärleks-dagen.

Men ännu fanns ingen himmel. Det är endast Frejas
dag förbehållet att skapa en sådan, och den följande,
nemligen Fredagen, var dertill utkorad. Redan den synliga
höjde sin fägring i den fullkomligaste glans. Knappt hade
österns rödbet-fargade sken öfverslänkt hvalfvet med sin
högröda purpur, och efterhand förvandlat sig i den gula
morot-färgens prakt, förrän dagen slog i solen ut sin
blomma och kringspridde från dess strålkalk ett flödande
ljus. Hon stod i det oändliga, såsom en gyllene neckros i
det ljusblåa vattnet. Ingen molnfläck skymde den minsta
våg af den utbredda skimmer-floden. Ännu skönare och
mer spegelklar var den osynliga himmel, som hvälfde sig
öfver de älskandes hjertan. Äfven der strålade dagen;
men en fridens och den stilla fröjdens jubeldag. I dömen
sjöngo outsägliga toner hymner till kärlekens och dess
guldålders ära och lof. Fästet derofvan och fastet
derunder voro åtskiljde. Man omgafs icke mer af den tunga,
jordiska luften, som nedfaller i snö och hagel, i droppar
och dagg. Man samm i etherns fina, lätta och
ungdoms-friska böljor, i himmelen derofvan. Der var ingen
omvexling af kyla eller värme, af moln eller klarhet. Allt
utströmmade i ett mildt lagom, i ett rent obemängdt ljus.

Mellan cn liten blomster-parterr i prostens trädgård
utbredde sig denna himmel i sin egentligaste glans.
Mamsell Greta hade dit nedgått, för att understöda några
lutande löfkojor och ombinda en törnrosbuske, som ville
utvidga sig allt för mycket på bredden. Magistern varseblef
det från sitt fönster. Den första hjelpsamhelen är alltid
den bästa, tänkte han, och skyndade genast till biträde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free