- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
37

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

Det var som hade han fått bevingade sandaler vid fötterna.
Med lätta, flygande steg var han utför trappan, på gården,
geüom grinden och midt för den älskvärda
blomstersköterskan. Greta smårodnade; men uppslog ögat med hela sin
blåa himmel. Magistern stod deri fullkomligen bespeglad.
Man jemkade och band, man blåste bort dammet från de
täcka blomknopparne, afplockade de vissnade bladen, och
snart stodo löfkojerna, såsom hade de fått snörlif, raka och
prydliga och höjde sina stänglar mot fästet. Knopparne
bibehöllo likväl sin lutande ställning. Törnrosbusken
bildade sig äfven efter hand till en uppspirande rotunda,
öfverst fullbehängd med utslagna och outslagna rosor.

Arbetet var fullgjordt. Då bröt mamsell Greta, med
halft darrande hand, den skönaste hon kunde upptäcka
af törnrosorna, en nyss utsprucken, lefnadsfrisk och
kär-leksrodnande, och räckte henne åt magister Falallelej,
småleende, blygt, oskuldsfullt; men med uttryck från ögat
af den ömmaste känsla. Med mycken grace tog han den
räckta symbolen, tryckte henne till sina läppar, den
käraste och ljufvaste af alla skänker han i tiden erhållit. Här
strålade nu öfver de båda en outsäglig himmel af
förtjusning. — »Och jag har intet att gifva kusin tillbaka»,
suckade adjunkten, och kysste än en gång den mysande och
doftande rosen. »Skänk bör föda återskänk», tillade han
efter en paus, och afbröt likaledes en blomma (det var en
löfkoja), fogade dertill ett par myrten-qvistar och räckte
den lilla gåfvan åt Greta. Hon i sin ordning kände sig
äfvenledes öfverströmmad af en himmelsk salighet, neg,
rodnade, tackade och satte den kära åminnelsen vid det
bäfvande bröstet. Nu hördes det prassla i gångarne. Man
vaknade ur drömmen. Båda vände åter hvar och en till
Sitt. En hel timma satt magister Falallelej vid sin pipa
och betraktade den oskattbara gåfvan, drog långa, hvirflande
bloss öfver rosens hufvud, utan att rätt komma sig för,
hvad han skulle företaga med henne; antingen sätta
blomman i vatten, inlägga henne till ett herbarium, eller deraf
mala en rosenperla att bära i urkedjan. Slutligen påminte
han sig i Fischerströms diktionär, på bokstafven Æ, hafva
Jäst, huru blommor länge kunna förvaras i sand. Han
af-klippte fördenskull med en sax det afbrutna stället, så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free