Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
det blef jemt och utan någon slitning af trådar från
stjelken eller barken, vaxade den lilla ändan, tog en liten
stenkruka, satte rosen deri och öfversållade henne med våt
sand, samt lät nedställa det helgade kärlet i källaren. En
underlig behandling af en så dyrbar present! Tanken var
likväl ingifven af sjelfva kärleken, och få vi kanske
framdeles se, hvilka följder häraf komma att alstras. Mamsell
Greta vidtog ett helt annat sätt, och det som är hela
hennes kön eget, hon satte buketten i vatten. Ett ritadt glas
med förgylda ränder undfick den äran, att i sitt sköte
hysa så väl löfkojan som myrten, likväl endast på några
dagar; ty när löfkojan böljade falna och dofterna voro
forflugna, gömdes både hon och qvisten i ett fint
postpappersblad, i lönnlådan af det lilla syskrinet. Så tillbragtes
fredagen, och äfven af den dagen blef det eft kärlekens
morgon och afton.
På den tredje, som var Lördagen, framkommo örter
och blad; egentligen var det endast spenat. Greta hade
satt sig på farstu-trappan, för att plocka grönt till
torkning för vintren. Hvad var naturligare, än att magister
Falallelej här erbjöd sitt biträde! Prosten och Lasse voro
gångna åt gärdet, att beskåda rågen, och huru långt han
var kommen i mognad. Så mycket lägligare tillfälle för
de älskande, att träffas ostörda och samtala med hvarandra.
Spenaten repades. Magistern undfägnade med historier.
Äntligen uppgick han, när detta tröt, efter siu visbok, och
derur ömsom läste och sjöng. Sex pipor af den
»aromatiska» tobaken voro utrökla. Deraf kan läsaren mäta tiden
för sammanvaron. Slutsatsen af det lästa och sjungna blef,
att adjunkten, på kusin Gretas vänliga anmodan, lofvade i
afskrift meddela åtskilliga stumpar. Ett ljuft och
angenämt uppdrag. Helt annat än den vanliga renskrifningen i
kollegier. Hvad kärleken likväl är för en enväldig
president! De underhafvande lyda så gerna, ja, äfven om
besväret belopp sig på sexterner. Nu kunde magistern
äfven rita något litet, eller, för alt tala i konstspråket, ban
förstod sig på teckning. Planen var redan i hufvudet
uppgjord. De skönaste örter och blommor skulle, i den
herrligaste rosenkrans, slingra sig kring titelbladet af den
lofvade visboken. Och nu, när qvällen kom, och daggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
