- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
41

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

41

som sett henne födas; de hulda föräldrarnes outtröttliga
omsorger och vakorj hur mången gång bod, såsom barn, nödgats
gå hungrig till sängs, och blifvit, af de moderliga kyssarne
och sången öfvertalad till tystnad och sömn 3 den grofva
klädnaden armodet räckte henne, ofta sämre än ett tjenstehjons;
derefter de trogne vårdarenas frånfälle* hennes bittra tårar
vid griften; den hopplösa utsigten för framtiden; slutligen
den ljusnande strimmans dagen då den oförgätlige
fosterfadern tog henne till sig, försåg henne på det bästa och
bar en så huld omvårdnad för henne; huru hon under hans
ögon tillväxte, blef gladare, lugnare och mera sorgfri; buru
han lärde henne sina kristendoms-stycken; var sträng, men
mild; samt höll henne till arbetsamhet* ordning och ett
sedigt uppförande. Allt detta framställde sig för hennes
inbillning, i en enda lysande och klar pünkt; och då hon
öu ånyo betraktade den vördade fosterfadern, trängde sig
en stilla tår fram ur ögat, banade sig väg utför kinden,
nedföll och upptogs af en förgät-mig-ej. I samma ögonblick
ondanvek vinden ett af asplöfven. Solen sken genom
öppningen ned på blomman, kysste och uppsög med sina varma
läppar tår-perlan.

Äfven prosten befann sig skakad och upprymd. Öeti
enda dagen, då han talade om sin saliga hustru, var denna.
Hon hade haft delta ställe synnerligen kärt. Med innerlig
rörelse gick gubben på den dagen omkring ön, och visadé
den täcka lönnen, på hvafs grenar hans salig Fiken brukade
hänga sin hatt; bergsskrefvan, der hon legat på knä och
kokat eftermiddags-kaffet; syrenbusken, hvilken hon med
egen hand planterat, och som nu uppväxt till en manshöjd;
udden och den höga stenen, hvarpå hon stått och beskådat
solnedgången, samma år hon slutade sina dagar. Vid
anblicken af det sistnämnda tindrade alltid en stor, klar tår
i gubbens öga, och hans stämma blef darrande och beklämd.

Också magister Falallelej och Lasse voro ej utan en
viss hjertnupenhet, ehuru på olika sätt. Båda grundade på
ett godt brödstycke; Lasse egentligen på en kryddlimpa,
som1 i gröngräset spridde sitt angenäma doft, och såg högst
välsmakande ut. Ty värr! låg den elaka käppen emellan.
Adjunkten grubblade på ett pastorat, och tänkte sig redan
förflyttad midt ibland Väjande åkerfält, ett frodigt mulbete,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free