- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
43

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

följde benne. En och annan gnista af denna stråle hoppade
på vattnet, och skälfde som ett smält guld på Gretas knä.
Tonerna fortklingade, och med hvarje förnyad höjde sig en
kärlekens suck ur åhörarinnans bröst; till dess alla suckar
samlade sig i denna tysta bekännelse: »för dig bästa kusin
Falallelej! vill jag evigt lefva och dö!»

Den femte dagen var mindre glansrik och betydelsefull.
Den hedrades likväl, såsom foglarnes dag, med en kär
åminnelse. Greta hade länge önskat sig, som hon sade:
»en liten sångare i sitt fönster», och hvem ålåg det
närmare än adjunkten, att söka villfara denna åstundan? Han
fullgjorde den äfven till hennes största nöje. Genom några
utsatta sprenglor lyckades det honom att fånga en steglitsa.
Då adjunkten, såsom uppfödd i en skogsbygd, var händig i
hvarjehanda, hade han snart en flätad bur färdig, att deri
hysa den lilla fången. Greta blef öfvermåttan glad, och
igenkände äfven häri ett förnyadt prof på magisterns ömma
böjelse för hennes person.

Den sjette dagen kom och förde detta språk i munnen:
»det är icke godt att magister Falallelej är allena; vi vilja
skaffa honom ena hjelp, till den han sig hålla må»; och
derpå lade han Gretas hand i magisterns. Båda stodo der
i sitt oskulds-eden: magistern i sin halmhatt, med
förtjusningens fulla himmel i hjertat: Greta i sin storrutiga
klädning, med en njuponblomma i locken och tusende ljufliga
tankar i sinnet; och dagen tog dem i famn och bjöd dem
tillväxa och förkofra sig. Ännu hade ingen arg och lömsk
fiende smugit sig in i den trefliga lustgården. Steglitsan
sjöng, flöjten tonade, blomsterparterren frodades, fosterfadern
kände ännu icke förhållandet, än mindre någon annan. En
ljus ström af stilla fröjd och kärlek genomflödade de
älskandes bröst. Allt andades lugn och frid. Sjelfva Lasse gick
med det försonligaste lynne upp och ned på magisterns
kammare, glömsk af den lidna oförrätten. Men ack! stunderna
ila. Bladet kan snart vända sig, solen gå i moln och en
bullrande äska med sitt oväder nalkas. Njuten den korta,
flyende sekunden! I morgon, och allt är förvandladt,
sällheten tempel i sitt grus och ögat kalladt endast till gråt,
och måhända ett evigt farväl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free