Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
dig for Saturni tecken och håll dig till Solens. Martis
håla är en snärjegrop; men öfver henne ser jag en klar
och rak linea, som pekar pä jordagods. Din förra fästman
blir innan årets slut gift; men dör barnlös i sina bästa år.»
— Ungeför detta och annat likartadt flödade, som vattnet
öfver ett qvarnhjul, oupphörligt från käringens läppar. Hon
uttalade sina spådomar med en säkerhet, likasom det varit
fullkomligt afgjordt, att så skulle ske. Greta var
visserligen icke vantrogen; men hon kunde ej underlåta att fästa sig
vid det halft sanna i gummans uppgift: »att Greta ägt en
fästman, som nu mer icke var hennes», och i sin hemska
föreställning drog hon deraf den slutsats, att förutsägelserna,
isynnerhet det magister Falallelej snart skulle förbinda sig
med någon annan, äfven kunde inträffa. Efter riklig
undfägnad gick trollkäringen sin väg, under försäkran, att hon
ville hafva prestgården och det beskedliga folket i
höggun-stig åtanke, derifrån borttrolla och fördrifva all sjukdom på
menniskor och boskap, afvända tjufnad, eldsvåda och
dylikt mer.
En tid derefter återkom sqvallret, likväl icke som
qvinna; men förklädt till en halt lappskräddare, hvilken
bodde i kyrkbyn, och hade sig på tumsmån bekant allt som
passerade i socknen. Han skulle taga märke till en kapott
åt mamsell Greta. Under det ban med venstra foten slog
sina trollringar kring mamsellen, ömsom hukande, ömsom
höjande sig, lik en pump, utströmmade, som ur en dylik,
ett oupphörligt pladder, om hvad som tilldragit sig när och
fjerran. De krokiga fingrarne lupo längs efter Gretas rygg
med märket mellan sig, och tungan gjorde derunder sin
rund i gomen, än enkel, än tvådubbel, än lagd på
oxel-tänderna, än framskjuten mot de främre. Han harklade,
hostade, snusade, jemkade, passade; men pratade under allt
detta oupphörligt. Bland annat lät han liksom förstå, alt
magister Falallelej friade till en rustbållare-dotter, om ett
halft hemman, i kyrkbyn, ja, alt detta vore nästan säkert;
emedan han tidigt och ofta besökte modern och huset. Det
behöfdes ej mer alt sätta Gretas hjerta i full förtviflan.
Finngummans spådom styrkte henne ännu ytterligare
i sin förmodan. — »Den trolöse», tänkte hon, »som lofyade
mig evig kärlek, och så hastigt kunde rygga sina löften!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
