- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
52

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

52

sökte öfverallt, men hon fanns icke. Man blef hjertängslig,
och full på den tanken, att någon olycka träffat henne.
Trappor, kälirar, ja sjelfva gårdsbrunnen undersöktes med
tillhjelp af lykta; allt fåfängt.

Nu hördes en schäs anlända. Det var prostens. —
»Peter!» ropade gubben. »Peter!» genljöd det mot
dräng-slufvu-knuten; men ingen Peter ville låta höra af sig. —
»Besynnerligt», mumlade gubben, »finnes ingen själ hemma?
sofva de eller äro de lomhörda?» — Ändtligen framstönade
en röst ur mörkret: »Herr Jess! är det prosten?» —r »Ja,
visst är det jag, ditt nöt!» röt gubben. »Hvarföre
.kommer ingen ut, eller hör hvad jag ropar?» — »Ack! herr
prost», blef svaret, »vi äro allesammans från våra sinnen.»

— »Det ser jag nog», fortsatte gubben, »skaffa blott reda
på drängen.» — »Ack! här är allt i oreda», jemrade sig
rösten; »vi äro alldeles olyckliga. Gud nåde oss arma
barn!» — »Hvad står på?» frågade prosten, något ängslig.

— »Mamsell Grela», blef svaret, »är sin kos; vi. hafva
sökt henne hela qvällen, men förgäfves. Gud låte henne
inte ha fallit i sjön!» — »Hvad säger du .menniska?»
dundrade gubben, och hoppade ur schäsen. — Kras! sade
det under hjulskenan; ty aldrig kommer en olycka ensam.
Gubbens snugga var för evigt förbi. Vid afhoppandet
hade den trogna själen, liksom intagen af samma
förskräckelse som sin husbonde, dansat ur åkdonet och fallit i
mark. Hästen tog vid hoppet ett steg framåt, och hjulet
gick öfver den åldriga trotjenarinnan. I häpenheten
förmärkte likväl gubben icke olyckan. Han skyndade iq;
adjunkten efter. Berättelsen upprepades ånyo. Hatt och
kapprock kastades på köksbordet, och säkert hade prostens
tobakspung blifvit ett offer för spiselden, om den ej.
lyckligtvis fastnat på kroken, der gryt-ringarne hade sin
plats-Gubben gaf genast befallning, att alla skulle skynda ned
till stranden med lyktor och bloss, samt laga ökstockar
och båtshakar i ordning. Ett allmänt löpande. Lasse,
hvilken varit med prosten på husförhör, blef, oaktadt sin
trötthet, icke den minst verksamma, liksom skulle han
hafva förstått, att något bekymmerfullt var på färde. Han
gnällde, vädrade och sprang af och an.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free