- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
53

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

53

Man undersökte nu beta stranden framfor prestgårdcn;
men med fåfängt bemödande. Drängarne gingo ända till
medjan ut i vattnet, och trefvade med störar. Intet spår
kunde upptäckas. — »Greta!» började gubben då ropa, så
att det genljöd i bergen. Man fortsatte undersökningen
längre bort. — »Greta! hvar är du? svara!» ropade
prosten ånyo. »Ar du vid lif eller ej?» — »Nej!» klingade
eko i bergshålorna, »nej!» genskallade det efter några
sekunder från Hallon-ön. Ändtligen hörde man den trogna
Lasse skälla. Man skyndade dit. Men i anseende till
mörkret kunde man ingenting se. — »Hit med lyktor och
bloss och öka», ropade prosten. — Det kom; man lyste,
och i detsamma hördes ett gällt skri och ett plumsande
vid pass några famnar derifrån. I ögonblicket störtade sig
Lasse i vattnet och visade, simmande, vägen. Snart hann
man till stället med farkosten, och till icke ringa
förskräckelse upptäcktes, att det var mamsell Greta, som
förorsakat plumsandet.

Historien var denna. Länge hade hon legat sanslös
pä bergshällen, tills hundskallet väckt henne ur dvalan.
När hon då i yrseln fick se de många blossen, och böra
det orediga sorlet af röster, hoppade hon i ångesten i sjön.
Lyckligtvis var språnget ej vådligt. Midt framför låg en
katsa, i hvars uppslående stakar den nya kapotten fastnade
och höll henne uppe. Kommen till strand, blef gubbens
första fråga till henne: »Hvad i Herrans namn tar du dig
för Greta? Ernår du dränka dig?» — »Söta pappa lilla»,
blef svaret, »jag skall omtala allt, så snart vi kommit
hem.» — Här utgöt hon en ström af tårar.

Knappt var prosten instigen i salen, förrän han satte
sig pä sin domarestol att hålla urtima ting. Synderskan
föll fosterfadren genast om halsen och bekände allt: sin
brinnande låga för magister Falallelej; det olyckliga
kusinaget; den derpå inbrytande kallsinnigheten; den stundande
förlofningen med ruslhållare-dottren; hennes förtviflan öfver
detta oförmodade steg af adjunkten; slutligen hennes
vansinnighet att vilja dränka sig, eller på annat sätt beröfva
sig lifvet. — Efter afhörd bekännelse steg gubben upp,
öppnade på dörren och slog en general-h vissling med tillägg:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free