Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
»Maja, bed magistern stiga ned och det straxt.» —
Adjunkten kom. — »Se så!» sade prosten, »magistern står
der! du Greta midt emot.» — Äter en hvissling. —
»Frågas», sade gubben, efter en paus och med en högtidlig
min, »om herr magister Falenderlein vill hafva denna
före-stälda person, min fosterdotter Greta, och älska henne i
nöd och lust?» — Adjunkten, iorblulfad och med ett
utseende, som skulle han undergått uppenbar kyrkoplikt, bara
bugade sig och teg. — »Nå! svara då!» dundrade prosten.
— »Ja», framhväste adjunkten, och gjorde en djup
bugning. — »Godt! det är bra, rätt bra», fortsatte prosten,
tog några steg öfver golfvet och slog åter en
general-hvissling. Efter en paus fortfor han: »Frågas, om min
fosterdotter Greta vill hafva denna förestälda person, herr
magister Falenderlein, och älska honom i nöd och lust?»
— »Ja, söla pappa lilla, det vill jag visst», svarade
mamsellen, hvarvid hon, ännu ulstyrd i den nedblölta kapotten,
neg så eftertryckligt, att en våt ring syntes på golfvet
efter klädningen. — »Godt!» sade gubben, »det är bra,
rätt bra! Se så! Gud välsigne er barn!» — Härvid
gjorde gubben en åtbörd med armarne, liksom för att föra
ihop dem. Greta förstod meningen, magistern icke. —
»Nå! stå intet der som en bock», dundrade gubben till
adjunkten; »herrn måtte väl icke vara rädd att kyssa sin
trolofvade i min närvaro och med min tillåtelse?» —
Ceremonien försiggick; men ingen förgapade sig så högeligen
öfver tilldragelsen, som magister Falallelej och prostens
Lasse.
Sedan gubben något repat sig efter strapseringen, blef
hans första åtrå alt taga till snugga», draga några bloss
och jemväl bjuda den nya mågen af den »aromatiska»
tobaken. Då ihågkom han, att pipan var qvarglömd i
schä-sen, anmodade alliså magistern att hemta den dyrbara
klenoden. Efter något dröjsmål inträdde denne jemte Lasse,
båda med långsamt afmätta steg, alldeles som skulle de
hafva gält i likprocession. Vid anblicken af pipan blef
gubben, om möjligt var, mera förkrossad än denna.
Hufvudet på markattan var belt och hållet söndersmuladt.
Gubben vände de brutna styckena på alla sidor. Ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
