Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
utbrast ban i denna eiegi: »Uti jemt femton år bar du,
min snugga, varit min trogna följeslagerska, i regn och
solsken, i köld och hetta, hemma och ute i socknen; min
morgon- och aftonpipa. Först gick min salig hustru bort,
nu går du, och påminner mig, att jag snart skall komma
efter. Ja, ja! mitt gamla gråa hufvud här härom vittne.
Bättre som bättre är, att du vandrat all verldens väg fore
mig. Jag skulle ej gerna sett, att du kommit i elaka
händer, som behandlat dig hårdt och ovarsamt.» — Härvid
lade gubben de brutna delarne från sig, och borttorkade
cu obemärkt tår.
Hvad som nu följde på den timade förlofningen, är
lätt att förstå. Den förde med sig det högtidliga
tillkännagifvandet. I denna akt och mening bjödos till följande
söndags middag alla grannar, med hvilka preslbuset stod
på en förtroligare fot. De voro snart räknade, och
utgjorde: landtjunkaren med sin dotter, kronofogden med sin
fru, länsmannen med sin madam; föröfrigt socknens
kyrkovärdar med sina hustrur. Teckningen af den landtliga
festen förbigå vi, och vilja derom nämna endast några ord.
Vid underrättelsen om förlofningen, hvilken skyndsamt
spridde sig kring församlingen, anlände på
söndags-morgonen en mängd förningar till prostgården. Äfven Greta och
adjunkten blefvo icke lottlösa. Spånad af flere slag,
väfnader så af ylle som linne, med mera dylikt, förärades det
trolofvade paret. Högtidligheten var enkel, men värdig.
På middagsbordet prunkade den täcka törnrosen, som
adjunkten, enligt hvad läsaren torde påminna sig, erhöll af
Greta och lät förvara i en kruka med sand. Flere
knoppar hade till och med utvecklat sina blad. Gubben höll
tal, dito kronofogden, dito länsmannen.
Man tog sig till och med en liten svängom på
afton-qvisten. En hemlighet, hvarom läsaren tills nu varit
okunnig, måste jag fram med: den besagde landtjunkareiis
namn. Han hette Liljeconvaljenstolpe, och var fader till
den grefve, hvarom läses i boken: Nahum Fredrik
Bergströms Ungdoms-Fantasier. Hans förfäder hade, vid sitt
adlande, antagit namnet Liljeconvaljenstolpe efter den vackra
ön. Men dà man omtalar cn hemlighet, hvarföre icke lata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
