- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
69

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

till min roman. Jag tänkte på de allmänna torgen; men
insåg snart, att jag der skulle blifva alltför mycket störd.
Ändtligen rann f. d. Kungsträdgården mig i sinnet. Jag
ägde der den täckaste och mest uppfriskande omgifning i
verlden. Från den öppna planen åt Norrström hade jag
sunnan och halfva vestan att famntaga, på sidorna omkring
mig de bögstammiga träden, som nu börjat utslå sina
grönskande pauluner, till höger och venster njöt jag anblicken
af jollrande barn med sina ammor eller mödrar, från
trädtopparne nedtonade vårvisor och driller, mellan de å ömse
sidor planterade fyra-radiga alleerna hvilade den ljusblåa
himlamanteln, ren och klar, och midt i rektangeln ägde jag
den mest elektriserande anblick i högstsalig Hans Majestäts
Konung Gari den XIII:s bildstod af brons. »Hvad, göres mig
mera behof», utropade jag full af hänryckning och glädje, tog
ett luftsprång, ilade som en raket öfver Norrbro, passerade
lyckligt förbi alla åkare- och bagare-kärror vid hörnet af
Operahuset, sneddade af åt besagde trädgård eller
kungstorg, kastade mig neder i stoftet för den ärevördiga statyn,
ocb höll följande monolog:

Glorvördigste, Allernådigste Konung!

Svea folk har under alla tider ägt den oskattbara
glädjen, att fögnas af sina konungars nåderika ocb
upplif-vande blickar. Den ringaste af deras undersåter har lika
ömt och faderligt blifvit omhägnad, som den största och
mägtigaste. Ej blott till palatset bar denna stråle af
värmande lif sträckt sin välgörande inflytelse; men äfven till
den lägsta hydda. Svenska nationen har också, under alla
skiften, troget erkännande och vidmakthållande helgden af
sina dyra förbindelser, med undersåtlig tacksamhet gått att
inför thronen, i de upprigtigaste försäkringar af kärlek och
tillgifvenhet för fädernesland och konungahus, i
uppsändandet af de varmaste och innerligaste böner till försynen, att
ombägna och vårda delta lyckliga förhållande, återgälda, hvad
både pligten och den oförgätligaste erkänsla föreskrifva såsom
rättvist, ljuft och ärorikt. Ännu aldrig har detta band af
huld tillit brustit, denna låga af osviklig kärlek slocknat,
hvarförutan intet samhälle, ja ej en gång den obemärktaste
förening, kan finna sin grund och sin utveckling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free