Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
äfvensom fritt uppehälle och boningsrum på stället; fyra
timmars lektioner om dagen à en riksdaler per timma, samt
någon liten dusör, i fall de gjorde gitt bästa. Ändtligen,
himmelen vare prisad, afvältrades en tung börda från
grossörskan beklämda hjerta. Hon andades friare, och kunde
med lugn sätta sig i sin divan; ty nu återstod ej mer till
verkets fullkomliga krönande, än en hårfrisörska. Också
detta lyckades efter önskan, och erhölls på enskildt väg,
det vill säga utan annons.
Under tiden satt slägten dernere som på nålar, och
väntade med största otålighet svar på sin förfrågan. Detta
kom en klar Augusti eftermiddag, klädt i en utsliten blå
jacka med buldansförkläde för sig, och en mössa med
ned-plattadt tak. Med lufsande Östgölha gån g vandrade det
nedför östra delen af staden, genom Sjötullen, ytterligare
genom en röd grind på en smal väg, omgifven af böljande
säd, stretande uppför en backe eller rättare bergshöjd;
stundom stadnande och seende sig omkring. Det var nemligen
handelsmannens så kallade ulkörsdräng, hvilken från
kontoret erhållit ett bref. Familjen befann sig i det gröna, och,
för kännare af lokalen behöfver jag knappt nämna det, på
det så kallade Syltberget, hvarifrån man äger en ganska
vacker och öfverraskande utsigt öfver staden, nejderna
rundtomkring Bråviken, strömmen, Dagsbergs, Slyrestads, m. fl.
kyrkor, samt framför allt den fruktbärande slätten, som
tyckes utgöra en enda stor ofantlig loge, med råg och korn
i sitt sköte.
Brefvet var till syster Agatha. Hon dristade ej af
bäfvan öppna kuvertet, utan lemnade epistelen till sin man.
Äfven han skubbade på sig, vände brefvet på alla kanter
och såg tvehågsen ut. Troligtvis har läsaren någon gång
erfarit samma darrande känsla, då hjertat klappar af en
oviss väntan, och på samma stund både önskar och icke
önskar ett ja på sin själs innersta åstundan. Colombine
såg bort; men darrade som en liten dufva, när hon tör
hökefo i ögnasigte. Hennes små hvila fingrar lekte och
hoppade som små lammfölter i gräset, och en mygga stack
henne rätt dristigt på kindbenet, utan att hon kände det.
Ändtligen bröts det mystiska inseglet, och det blef,
såsom det står i uppenbarelse-boken, »en lyslnad i himmelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
