- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
88

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

88

På en måndag i början af September, det vill säga,
några veckor före kanalhögtidens begående, skedde det fest*
liga aftågandet. Den mindre resvagnen med dans- och
språkmästaren samt hårfrisörskan i sköte, ramlade under
ett ständigt skrällande förut att beställa hästar. Sommaren
med sina glada behag hade redan flyktat. Träden vid
Gubb-huset stodo, såsom gubbarne sjelfva, med glesnade lockar.
Kring Löfholmen klingade ej mera någon harmonisk sång,
och på det nedstörtande spektakelhusets tinnar svajade en
halmhatt utan kulle, »blek som en amarant om hösten.»
Från Mälarens vikar hade alla de grönmålade kullbåtarne
rymt, och lemnat plats åt en och annan småstadsskuta, med
sitt knarrande roder och sina trasiga segel. På
Liljeholmens trappa stodo liljorna så bleka, och i talltopparne vid
Nybodabacke satt ej mer någon gök eller talltrast. Men
äfven hösten har sin fägring. Han sökte också att för
grossörskans ögou framlägga bela taflan af sina
behagligheter. Vi förbigå Långpannan *), der kräftskalen skimrade
röda utanför på backen och rönnbären dito i den blåa
rymden, för att fästa oss vid Midsommarskransen *). Dess pä
stången hängande guirland var visserligen förbleknad.
Knappast kunde man mer igenkänna fargorna på blåklinten,
väplingen och den fordom högröda pionen; men de små
lundarne deromkring stodo så täcka i sina gula drägter,
stundom med klasar af rubiner i toppen. Mellan stammarne
framglittrade solstrålarne, fallande än i rörliga, än i
spelande linier längst efter fälten, der ännu renfanan,
blåklockan samt ett och annat smörblomster trotsade den kalla
nattfrosten. I Grönbrink *) låg gräset grönt som på en
majdag, och, bortom Snickarekrogen *), Mälaren ren, klar,
blåögd och fröjdefull som en ädel sten. Resans begynnelse
var sålunda angenäm, dagen vacker och alla tecken
lofvade en gynnande fortsättning.

Under hästarnes ombyte vid Fittja trädde
språkmästarn fram till grosshandlarens kalesch, och yrkade på sin
brutna Svenska »några riksdalers förskott.» — »Jag hafva
pressanta affärer. Betala mycket pengar. Inte bra mycket
pengar. Grosshandlare låna mig tio riksdaler, jag lära de-

*) Bekanta värdshusställen atom Horastall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free