Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
i framtiden kunde blifva mig gagnelig. Hvilka mina
föräldrar varit, både vet och vet jag icke. Min mor har jag
sett död, men aldrig lefvande, och likväl i den mest
blomstrande fårg med nittonåriga rosenkinder, ögon, tjusande
som afionstjernor, och en munn, hvilken halft med
älskarinnans, halft med modershjertats ömma uttryck log emot mig.
Efter all anledning har hon straxt efter min födelse aflidit,
troligen vid en flykt undan sina förföljare, kanske äfven ett
offer för dessa vilda röfvarehorder, hvilka, likt roffoglar,
omsvärma de Italienska Abruzzerna och Alperna. Min fader
har jag öfver tjugu år sett och nästan dagligen varit i
umgänge med, och dock aldrig känt honom såsom far, mer
än en gång. Det var i afskedets ögonblick. Hvem, hvad
och hvarifrån min mor varit, vet jag icke. Hvem, hvad
och hvarifrån min far var, visste hela verlden. Jag både
kände och kände det icke. Så underbart skiftas våra lotter.»
»Jag uppfostrades i en herdekoja i dalarne af de
Alpi-ska bergen, tillväxte och blef en liflig och modig gosse.
Naturen deromkring är en af de vildaste. Höga,
brådstupande berg, taggigt uppskjutande klippor och
ogenomträngliga skogar, der blott fogeln och vilddjuret ha sina vägar,
voro mina första bekantskaper. Jag sköt upp som en poppel,
blef härdad och stark, vig som en vildkatt och djerf som
ett lejon. Att simma öfver skummande strömmar, hoppa
utför klippor, hänga Öfver bråddjupen och flytta mig från
gren till gren mellan de bottenlösa afgrunderna, var för mig
en hvardaglig lek. Jag blef redan som ganska ung anställd
alt vakta mina fosterföräldrars boskap, och då jag visade
styrka och mod, hade man full tillförsigt, att jag förmådde
värja densamma äfven mot vilddjurs anfall.»
»Jag vet icke, om det var min födelse i kalfskinnet
eller en naturlig böjelse, som ganska tidigt dref mig att
älska musik och isynnerhet trummans dunder. Nog af, jag
tillverkade med egna händer en stor bastrumma, hvartill jag
som skinn använde den beredda kalfvens, samt en annans af
vår egen hjord. Denna trumma bar jag dagligen med mig,
och hade af henne en dubbel nytta; ty dels bortjagade jag
med bullret rofdjuren, dels, när jag slog en viss hvirfvel,
samlade jag hjorden omkring mig. Den blef slutligen så
van vid min trumma, att den, lydigare än en tropp solda-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
