- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
98

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

dubblade genljud frän klipporna. Jag begrep nu att det var
krigsfolk. Jag å min sida ville ej vara sämre, slog en
hvirfvel på min trumma, stadnade ocb samtlige kreaturen
gjorde en artig kontraråmning på den släta planen i dalen.
Ett förnyadt bifallsrop mötte oss. Jag förvånades öfver den
stora vördnad, som bevisades den obekanta ledsagaren. Ej
anade jag då, vid min gång från hemmet, att jag hade i
sällskap med mig den store generalen Bonaparte.» —
Härvid lyftade språkmästaren på hatten och teg ett ögonblick,
hvarpå ban ånyo fortsatte.

»Betagen af allt det ovanliga och nya jag såg ocb
hörde, hade jag helt och hållet förgätit det framfarna, mina
fosterföräldrar, min stilla hydda, min trefliga dal. Jag lefde
och andades endast för de föremål, som nu så lockande trädde
mig under ögonen. Jag lyftade pa gevären, jag proberade
trummorna, jag klappade hästarne, beundrade de blanka
sablar-ne och kunde ej se mig nog mätt på alla dessa
herrligheter. Mannen med trekantiga hatten kom åter till mig,
tog mig vid handen och yttrade: »Skulle du ha lust att
Öfvergifva ditt förra lefnadssätt, och medfölja oss på vårt
tåg med din bastrumma?» — Jag hoppade af glädje och
försäkrade, att detta vore min högsta och käraste åstundan,
blott jag fick medtaga min hjord. — »Det skall du 11, min
gosse», blef hans svar; »den skall vara och förblifva din.
Den skall vara fridlyst, och ingen skall fi röra eller skada
densamma; men säg mig», fortfor mannen, »känner du
vägarne öfver dessa berg, och kan du blifva oss en pålitlig
vägvisare?» — »Jag känner», svarade jag, »alla bråddjup,
branter, klippor, dalar, strömmar ocb skogar så väl som
denna min hjord. Jag har i flera år genomströfvat alla
dessa nejder, och äger mig bekant de säkraste och mest
tillgängliga stigar.» — »Det är bra», sade mannen med hatten
och lade ett papper i min hand, »du kan med denna lapp
gå ned till det der stora tältet och visa innehållet för en
man med stor näsa och yfviga mustascher, hvilken sitter
derinne och skrifver. Han skall säga dig, hvad du skall
göra och hvad vidare är att med dig beställa. I morgon
vid soluppgången håller du dig färdig till marsch.»

»Jag bugade och gick. Dagen derpå var bela den
Franska hären under vapen, uppställd till aftåg öfver Alperna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free