- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
99

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99

Jag vandrade förut med min baslrumma att visa vägen, slog
derpå med kraft, på det alla skulle höra, hvaråt de hade
att vända sin gång; vid sidan af mig följde hjorden, och
sålunda blef jag den, som förde de Fransyska örnarne öfver
dessa vilda ljcllar ned på Italiens slätter, och till den seger
Bonaparte sedan vann vid Marengo.» — Härvid lyftade
språk-mästareu ånyo pä hatten, slog eld på pipan, som hade
slocknat, och vände sig till Annette med förfrågan. — »Nå, hvad
säger sigiiora häroui?» — »Ack! bästa herr språkinäslare,
berätta mig litet mer; det der var rätt roligt.» — »Nå!
välan», genmälte han, »jag vill då fortsätta.»

»Från denna stunden var jag icke mer någon kovaktare,
men den Franska härens lambour-major, likväl i sui vivance;
ty den gamle, som varit det af ålder, lefde då ännu. Han
blef skjuten i en trälfning några år derefter. Jag
uppkastade sjelf hans graf med min sabel, strödde öfver hans döda
lekamen tre gängor mull med. min trumpinne, läste pater
noster och ave Maria, och slaglade en af mina stutar till
grafölet, så att jag verkligen kan säga, alt han fick en
honnett och värdig begrafning. Ifrån tiden af mitt
antagande som trumslagare vid den slora Fransyska arméen,
åtföljde jag Bonaparte eller Napoleon, som han sedan kallades,
öfverallt på hans fälttåg. Jag förbigår, för vidlyftighetens
skull, alla de äfventyr jag derunder haft, alla de strapager
och mödor, för hvilka jag varit utsatt, alla de märken efter
sabelhugg och kulor jag undfått, nog af det var alltid till
mig den store hjelten först vände sig, när ett slag skulle
begynna. Då han hviftade med sin hvita näsduk och
ropade: »Bolte! pass på!» förstod jag alltid, hvad klockan var
slagen, och att signal till träffning skulle gifvas. Jag
började dä min generalhvirfvel på bastrumman framför fronten,
och genast klappade vid min trumning alla Franska
soldaters hjertan af mod, hänryckning och eld. Alla kände mig
och jag kände alla. Min hjord höll sig alltid bakom
trossen, och blef slutligen så van vid gevärseld och kanonader,
att den stundom gick och luktade på kanonmynningarne och
liksom njöt af krutröken. Som den blef väl född och aflade
af sig frukt och blomma och välsignelse, hade jag den glädjen
att kunna för Bonapartes bord, åtminstone för haus egen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free