- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
100

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

person, (lagligen underhålla med färsk kalfstek, antingen
lagad som kotletter eller raguserad.»

»Meu ingen fröjd är varaktig på jorden. I en
skär-mytsling, der vi om nattetid oförmodadt blefvo öfverfallne
af några regementer Ryssar, under Suvarow,
tillbakaträng-des en liten del af arméen, hvilken händelsevis kommit för
långt bort på flanken, för att i hast kunna påräkna
understöd. Jag befann mig äfven der, och de satarne anföllo oss
bakifrån, plundrade, innan vi visste ordet af, trossen och
bortröfvade min boskap. Det var så mörkt, att man knappt
kunde skönja föremålen en famn ifrån sig. Vi slogos
förtvifladt; men öfverväldigades af mängden och måste draga
oss tillbaka. Min förargelse öfver kreaturens förlust var
gränslös. Jag bade lofvat Bonapartes hofmästare, att dagen
derpå, emedan en stor middag skulle gifvas, förse honom
med färskt kött; nu kunde ej löftet uppfyllas, och mannen
var härigenom helt och hållet strandsatt. Desslikes gjorde
det mig ondt, all mina trogna kamrater skulle falla i så
omenskliga händer som Ryssars, hvilka icke handtera boskap
på kristligt satt, med att ordentligen slagta och koka dem,
utan äta dem lifs lefvande, uthuggande ur sidorna hvar och
en ett stycke för sig. Men jag hittade på en fint. Jag
smög mig intill Ryska lägret, och slog den kända hvirfveln
på trumman. Ryssarne, som hörde skranket, riktade i
mörkret sina gevär deråt. Tusende kulor surrade kring mina
öron. Lyckligtvis träffade ej någon. Hur jag dundrade på
skinnet, trummade jag till mig fem stycken af hjorden, den
enda Öfverlefvan af alltsamman, sedan Ryssarne, som vargar*
troligen med hull och hår, och horu och klöfvar, uppätit de
öfrige. I sex dagar bar jag, till tecken af den sorgliga
förlusten, svart flor om trumman. De fem nöten fick
hof-mästaren, och så var det slut med den leken, eller som
ordspråket säger: Allting har en ända i verlden.»

»Eller dessa och flera andra äfventyr åtföljde jag den
Franska arméens expedition till Egypten. Trupperna lägrade
sig på en stor slätt vid Kairo, rundtomkring de sä kallade
pyramiderna, hvilka äro ett slags ofantliga byggnader i
tornform, fullsatta med hieroglyfer. Jag, såsom
general-trumslagare, fick min plats anvisad i öfversta toppen eller vå«
ningen, för att derifrån morgon och afton trumma hären

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free