Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
tillsamman, vid den förstnämnda tidsvakten till vapenöfningär,
och vid den sistnämnda till sömn. Den pyramid jag bebodde
var af en omätlig höjd, och mer än tvenne limmar behöfdes,
innan man hann till spetsen. Det gifves intel berg i
verlden, ja, knappast i månan, om ej de så kallade månbergen,
hvilket i höjd kan mäta sig med denna ofantliga stenmassa.
Första natten jag der låg inqvarterad var himmelen
stjern-klar, och jag kunde med blotta ögonen se flera stjernbilder,
hvilka annars kunna skönjas endast med teleskop. I
Berenices hår kunde jag tydligen upptäcka sjelfva rötterna.
På Oxen såg jag huru klöfvarne, svansen ocb ögonen rörde
sig, och då jag noga betraktade himmelstecknet Fiskarne,
varseblef jag på fjällen och skapnadeu, att de voro tvenne
sillar.»
• Men nog om denna sak. Min pligt var, som sagdt
är, att hvar morgon vid solgången trumma upp arméen och
hvar afton trumma honom i säng. Första morgonen
vaknade jag på klockslaget vid besagde tid. Jag tog min stora
bastrumma, kröp ut på toppen, och ställde mig alt slå
mor-gonhvirfveln. Jag dundrade af alla krafter; alla sofvo som
stenar. Intet fjun rörde sig i lägret. Jag trumlade, så att
svetten dröp af mig. Det var lika besatt. Soleil steg
högre, började utbreda sin hetta öfver sandfälten och ännu sof
hären. Jag såg på mitt ur och se! jag hade nära fyrp
timmar arbetat utan gehör. Slutligen kastade jag i
vredesmod Irumpinnarne hals öfver hufvud ned i soldalhögarne.
De träffade efter önskan. Der vaknade en, der vaknade en
annan; der resle en tredje på sig och den fjerde ref sig i
hufvudet och gäspade »god morgon!» Jag jemkade mig ned
utför pyramiden. För att lätta marschen Iruminade jag med
knytnäfvarne. Men hur förvånad blef jag icke, då trumman
ej gaf ett enda ljud från sig. Nu förstod jag, hvarföre min
morgonrevelj varit utan verkan. Jag intogs af
förskräckelse, och kunde ej begripa annat, än att hon blifvit
förtrollad; ty inlet fel kunde upptäckas, hvarken på sjelfva
trumman eller skinnet.»
»Nu skyndade jag till arméens fältprost, med anhållan
alt ban måtte bestäuka henne med vigvatten. Det botade
genast. Trumman återfick sitt ljud. Men alfärcn var ej
härined slutad. Jag blef ställd under krigsrätt för min ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
