- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
102

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

akllätenhet att trumma. Jag bedyrade min oskuld. Det
hjelpte ej; Bonaparte botade med alt låta arkebusera mig. Jag
anhöll då, innan dom fälldes, att några jemte mig nästa natt
måtte blifva inqvarterade i pyramiden, till bevittnande och
bestyrkande af min uppgift. Delta bifölls. Morgonen kom,
jag kröp efter vanligheten ut och trumlade. Vittnena stodo
bredvid ocb hörde på. Intet ljud kom ur trumman. »Det
här är sannerligen en förtrollning», yttrade alla med en
niunn. Hvem var glad om icke jag? Arméen snarkade och
sof, och jag gjorde nu som förra gången, slog dem i
planeten med de kastade trumpinnarne. När vi nedkommit
och berättelsen var afgifven, kunde Bonaparte i sitt raseri
knappast hålla sig ifrån att skjuta oss allesamman för
pannan. — »Det är en hopspunnen lögn», utropade ban; »men
jag skall också utkräfva öfver eder en hämd ulan like. Jag
vill nästa natt sjelf sofva i pyramiden.»

»Jag gick som förra gången till fältprosten; lät tre
gängor bestänka den förtrollade trumman, ocb hon återfick
sin klara ton. Sällan har jag öfverlefvat en så
förskräcklig natt, som den, hvilken nu följde. Likväl tröstade jag
derpå, att i allt, äfven i trolleri, tre ting äro goda, och
jag had till den onde af alla krafter, att ban måtte vara
mig biståndig och rätt bra förtrolla min bastrumma.
Dag-randen syntes, solen rann upp, men natt höljde min själ;
det svartnade för mina ögon; det lade sig liksom rimfrost
pä mina kinder och kring mina ögonlock, när Bonaparte
med gnistrande ögon sjelf fattade trumman, under utrop:
»Skurkar! nu gäller det edert skinn», hvarpå han kröp ut
genom gluggen, ställde sig på pyramidspelsen ocb trumlade.
Han bultade på skinnet, att svetten flöt; men intet ljud
hördes ocb ingen varelse rörde sig i lägret. — »Du har
rätt, Bolie», sade han slutligen något flat, och ålerlemnade
inig trumman, »jag börjar nästan tro som du, alt något fans
tyg är med i spelet.» — Händelsen utbredde sig emellertid
i lägret, och hvar och en skyndade atl laga i ögnasigte
min märkvärdiga bastrumma. Bonaparte läl nu till
undersökande af detta fenomen sammankalla alla lärde män och
professorer, och se! nu fick man rätt på sjelfva härftråden.
Trumman kunde ej, i anseende till den mycket förtunnade
luften så högt upp, fi något ljud ifrån sig; ju längre man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free