Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
aftonen slog en stor fogel, större Un den största häst, ned
i dalen. På beskrifningen har jag sedermera fått spaning
på, att del var den namnkunniga fogeln Grip. Jag trodde
honom i början hafva slagit ned på qvällsvard, att spisa
ormar och ödlor; men bedrog mig. I stället såg jag
honom hoppa omkring och plocka stenar, hvilka ban på ett
behändigt sätt kastade upp på sin breda rygg. »Månne det
är en Egyptisk byggmästare, som funderar på någon ny
pyramid», tänkte jag? »Lika godt, då jag i alla fall här är
dömd alt dö, kan intet värre bända mig, om jag sätter mig
på hans rygg, än att i stället för att mista lifvet långsamt
genom fängelse, förlora det på ett kortare sätt, genom att
hufvudstupa falla ned från höjden och förkrossas mot någon
klippa.» Jag krånglade mig upp på min bevingade häst;
hjelpte honom alt plocka stenar, lägga dem i rader och
högar, och denna artighet tycktes behaga honom. Sedan
ryggen var fullsatt och äfven jag stoppat i mina fickor
hvad jag kunde, begåfvo vi oss upp i höjden. Bastrumman
var naturligtvis med och hängde om min hals. Uppstigna
mot molnen, blef allting ljusare. Stjernorna tindrade
mycket klart. Vid deras skimmer företog jag mig alt nogare
betrakta stensamlingen. Hur förvånades jag icke, då
alltsamman bestod af pura ädla stenar: diamanter, topaser,
smaragder, rubiner, saphirer, turkoser och så vidare, några
mycket större än astrakaner. »Aek! om jag nu vore i
Fransyska lägret med denna skatt», suckade jag. »Hvilken
omätlig rikedom för mig och hela hären! Öde, som så
underbart ledsagat och styrt mina händelser», utropade jag
åter, »låt några af dessa stenar falla i mina älskade
landsmäns sköte!» — Jag tog derpå en full grabbnäfve och
kastade ner. Hvad jag sedermera fått veta, var, att de
verkligen föllo i god jord, och den största diamanten kom
att pryda knappen af Napoleons kejsarevärja på hans
kröningsdag.»
»Nu sköt fogeln rakt åt öster, sänkte sin flykt och
lopp in med mig i hamn, det vill säga i toppen af ett
ofantligt träd, der han hade sitt urhålkade bo. Trädet var som
det högsta kyrktorn, och till omfånget ganska stort; nästet
temligen rymligt och indeladt i tre kamrar. Det första
rummet var fullsatt med ädla stenar, det andra likaledes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
