Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
det tredje inhyste den unga familjen. Stenarne, jemte
trumslagaren, sljelptes af i det förstnämnda. Fogeln började att
bepryda väggarne och jag biträdde honom. En stund
derefter flög han bort, och en dylik något mindre kom i stället.
Han förde allehanda mat med sig: frukter, säd, höns, lamm,
gäss och så vidare. Saken är nemligen deu. Hanen bar
den skyldigheten sig ålagd, alt pryda nästet med ädla
stenar, honan att sörja för hushållet och skaffa föda. Nu
fram-kröpo de gapande och hungrande ungarne, fyra ti|l antalet.
De tre hade Ijädrar och fogelnackar, den ijerde liknade den
skönaste qvinna, med lockigt svart här och kinder af den
mest bländande finhet. Då de andra togo för sig med
klorna, hade den fjerde ungen händer, de allraförsölasle
och vackra. »Mycket har jag erfarit i verlden», mumlade
jag; »men slika ling öfvergå mitt förstånd. Ack! du lilla
täcka fogelunge, om du kunde förstå mig, skulle du få bli
min älskarinna; jag skulle göra frikadeller, de skönaste, åt
dig hvarje dag, kyssa dig hvarje ögonblick ocb du skulle
la sofva på min arm.» — Den lilla vackra varelsen såg på
mig med högst undersamma ögon. Jag såg på henne
tillbaka, tårar runnö ulför bennes kinder. »Ack! min sann kan
du icke äfven gråta», utropade jag, »kanske är du en
menniska?» — Så förhöll det sig äfven. Det var en
Tur-kinna, stadd i samma brydsamma belägenhet som jag.
Olyckan föder öppenhet. Snart blefvo vi förtroliga, och
hennes lefnadshistoria var ungefär följande.»
»Ända från sin spädaste barndom hade hon hört
omtalas en besynnerlig dal, kallad rikedoms dalen, hvarest ett
omätligt förråd af guld, silfver ocb ädla stenar skulle vara
förvarade. Denna berättelse hade till den grad uppsporrat
bennes nyfikenhets begär, att hon vid tillväxande ålder
beslöt att hemligen begifva sig åslad och uppsöka denna
underbara dal. Efter mänga flfönga bemödanden lyckades det
henne slutligen att utforska stället. Hon begaf sig modigt
utför de branta klipporna, och nedkom utan något äfventyr
i dalen. Här började hon plocka alla sina kjortelsäckar
fulla, och när hon tyckte sig hafva fatt nog, sträfvade hon
åter upp. Men kjortelsäckarne blefvo henne för tunga, och
drogo henne ned igen. Hon afknappade då förrådet och
förnyade försöket; men med lika slät framgång. Ändteligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
