- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
108

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

helbregda ned. Men hvilken fasansfull syn! På biicken låg
min Turkinna stendöd. Jag skakade henne, tog henne »
mina armar, kysste de bleknade läpparne, besvor henne att
åter qvickna vid; men ack, allt var förgäfves! Nu
upptäckte jag orsaken. Hennes begär efter juvelglittret hade
förledt henne, att, oaktadt min varning, stoppa
kjortelsäckar ne fulla med detta kram, som gifvit en så bedröflig
anledning till hennes död.»

»Emellertid var ej lid att längre stå och besinna sig.
Med nål och tråd, som Turkinnan hade på sig, lagade jag
mitt trumskinn, och då den aflidna icke mera kunde begagna
sig af de kostliga juvelerna, samlade jag dem i ett knyte,
och sedan jag beredt min hängångna älskarinna en passande
hvilostad, begaf jag mig bort. Jag hade vandrat ungefär
en half dag i vildmarker och moras, då jag kom till en
ström. Vid stranden stod en gammal eländig gubbe,
krok-ryggig och skälfvande, jemrade sig och gret. Jag
nalkades för att fråga, hvaröfver han så mycket beklagade sig.
Han yttrade, under ödmjuka åtbörder, det ban ämnade sig
öfver floden; men vågade ej för sina svaga krafter, om
ingen barmhertig menniska hjelpte honom. Då jag tyckte
det vara synd med honom, och jag alltid varit hjelpsam,
bad jag gubben stiga upp på min unga rygg; och om
floden ej vore allt för djup och strid, skulle jag försöka
antingen att gå eller simma Öfver densamma. Under tiden
lade jag knytet på trumman och bad gubben med stadiga
händer hålla deri, emedan det innehöll en mängd juveler.
Gången öfver floden lyckades; men när jag kommit på
andra stranden, ville gubben ej sitta af; tvärtom knep han
sina ben ännu fastare om min hals och grinade
förskräckligt. Från gubbe såg jag honom i ögonblicket förvandlad
till en ung, frisk och groflemmad karl. Jag försökte på
allt sätt bli honom qvitt. Omöjligt. Med benen trumlade
han mig alldeles döf, och juvelpåsen hade han stoppat i sin
ficka. Jag började nu begripa, hvilken figuranl jag som
packåsna hade den nåden att bära. Det var en Egyptisk
trollkarl.»

»Med min börda sträfvade jag omkring, alt svetten
flöt af mig. Mot aftonen kom jag till ett vinberg, och då
jag var mycket törstig, stadnade jag, alt med några druf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free