- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
109

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

109

vor förfriska mig. Trollkarlen lat sig äfven väl smaka.
Huru vi spisade, slog vederqvickelsen något för starkt i
hufvudet på oss båda. Detta var min lycka. Gubben
tumlade af sin häst. Jag sjelf ej stort bättre i mina affarcr,
raglade framåt, tills jag slutligen somnade på en klippa.
Der sof jag till ljusan dag. Knytet var sin kos; men så
såg jag mig också lyckligen befriad från den efterhängsna
trollgubben, glad alt för detta köp hafva undvikit en
ögon-skenlig och pinsam död. Utan vidare äfventyr återfann jag
mina krigskamrater, hvilka under tiden eröfrat en del af
Egypten. Jag ingick ånyo som general trumslagare vid
hären, med dubbelt traktamente, i anseende till mina förökade
meriter och den undergångna fångenskapen.»

»Jag förbigår nu, för vidlyftighetens skull, alla de
ytterligare händelser, som härpå följde, huru jag bivistade de
flesta af Napoleons fälttåg, trumlade vid Austerlitz, Jena
och så vidare, samt var tillbjuden öfverste rang, heder- och
värdighet, och skyndar till sjelfva upplösningen. Sedan de
allierade härarne, efter det olyckliga slaget vid Leipzig,
som troligen aflupit bättre, om ej del olyckliga
Oktoberslasket mellankommit, hvilket alldeles höll på att förderfva
mitt trumskinn, och hvaraf inträfTade, att venstra flygeln
ej förrän efter en half timma gaf akt på min
generaltrum-ning, och hann för sent upp i slagtordning; sedan de
allierade härarne, sade jag, intagit Paris, och Napoleon beslutit
nedlägga kejsarekronan, för att tillbringa återstoden af sin
lefnad i stillhet, befann jag mig äfven bland dem, hvilka
anhöllo att få åtfölja honom i hans landsflykt. Han vägrade
enständigt detta anbud, ville blott medtaga ett inskränkt
antal och tillade i det han vände sig till mig: »Du, Botte,
kan ännu tjena Frankrike; jag kan det icke mer.»
Uppskakad af den förestående skilsmessan, förmådde jag ej
återhålla mina tårar. — »Sire!» utropade jag, »då det är mig
förnekadt att längre åtfölja och tjena er, så emottag
åtminstone, såsom ett minne af den trogne general-trumslagaren,
hvilken så många gängor sammantrumlat edra arméer till ära
och seger, detta ringa bevis på hans beständiga kärlek och
hugkomst.» Härvid slet jag medaljongen, hvilken jag förvarat
vid mitt hjerta sedan min första barndom, från bröstet, ocb
lade honom i ex-kejsarens hand. Han betraktade den med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free