- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
112

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112

ropade väckelsen, hvilken befinner sig i anryckande. Se
här ett kort utkast!

Knappt hade vår grossörska hunnit en fjerdingsväg
från gästgifvaregården, förrän hon med förskräckelse saknar
sin lilla Flithiof. Pest och allarm! kusken måste genast
vända om. Man synade hela vägen, lockade, hvisslade och
lyddes; men det lilla kräket ville ej komma fram. Det var
och förblef osynligt ocb stumt. Nu återstod blott en
utväg, att söka honom på den nyss lemnade skjutsstationen.
Kusken befalltes att i fyrsprång köra dit; vagnen rullade
upp på gården, grossörskan hoppade, lätt som en Ijäder,
derur, tog ett anlopp mot gäStgifvarestugan, med en fart,
snabbare än den sista kometens, (hvilken, efter hvad
astronomerna påslå, i brådskan tappade -£ af svansen i
vintergatan), slog upp dörren, flög in som en glada med utbredda
vingar; men for förskräckt tillbaka. Den lilla moppe
befann sig nemligen i rigtiga röfvarhänder, uppställd på den
bränvinsosande disken, prustande och nysande, omsvärmad
af flugor ocb skjutsbönder, och med svansen i hundrade
krumbugter. Vid denna anblick tog grossörskan e(i aösats
till tetorøning. Trupperna utanför veko undan som strå,
bröstvärnet af glas och buteljer tumlade öfver ända,
redut-leo bestegs och den lilla klenoden var i ögnablicket
eröf-rad. Gästgifverskan, som icke väntat sig detta oförmodade
angrepp, isynnerhet då ingen , krigsförklaring var afgifven,
förlorade dock icke fattningen. Tvertom hade det plötsliga
öfverfallet liksom gifvit henne förnyad styrka. Hou gjorde
ett utfall med den lyckliga påföljd, att lilla Flilbiof
återtogs. Detta motstånd bragte grossörskan till det yttersta.;
— »Vill du låta bli, menniska», ropade hon till
gästgifverskan, som stoppade bunden under ett af de bombfria
hvalfven, en upp- och nedvänd så, »annars förderfvar jag dig.»
*r- Härvid kastade grossörskan parasol, schawl och ridikyl
från sig, och lossade på bakhanden af hatten, för att göra
sig lättare till stormningen numro två. — »Hunden är min»,,
genmälde gästgifverskan, »jag har ärligen emottagit
honom-af språkmästaren i afräkning på förtäring, hvilket alla dessa.
Härvarande jemväl kunna bevittna.» —• »Ja-a», skallade det
i rummet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free