- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
114

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

alt det gick ut på skarpa allvar, alla stormade honom an,
med undantag af Annette, som hörde till de väckta, och
ingen annan utväg stod öppen, än att se sig öfvergifven
eller ingå på de friresalta vilkoren, stoppade han
trumpin-narne beskedligt i bältet, det vill säga, gaf sig, och valde
det sednare att blifva en nykterhets broder. Med honom
hafva vi nu sålunda trenne väckta, hvilka vi hädanefter, för
kortheten skull, vilja benämna: den nya seklen.

Sällskapet var i Nyköping. Dagen hade gått till
ända, och inkört sin gyllne kalesch i vesterns portlider.
Slamret af stångjerusslängerna längs gatorna hade tystnat.
Blott brusandet af den sakta flytande Nyköpings-ån
blandade sig med ljudet af aftonvindens gäspningar i lofven, och
fru grossörskans på sin fjäderbädd. Kring kyrkan midt
öfver hade träden strött sina blad, och grossörskan lika så
sina löslockar på sitt toilettbord. Snart hade Morpheus
med sin droppande balsam tillyckt alla ögonlock, med
undantag af brandvaktens ocb tvenne andras: språkmästarens
och Annettes. Ingendera af dem kunde sofva.
Språkmästaren låg och grubblade på den eftertänkliga morgondagen.
De dystraste fantasier sysselsatte hans själ. Han såg den
ena halfankaren efter den andra sjunka ned genom golfvet.
På denna panorama följde alla buteljer, fyllda med
veder-qvickelsens lifssaft. Den ena efler den andra dansade
honom förbi, gjorde sin afskedsbock och valsade ut genom
dörren. Nu kom ordningen till alla glas, stora och små.
Toma och färglösa skredo de förbi i en lång procession, par
vid par, stadnade vid dörren och klingade sin afskedsklang.
Nu kunde språkmästaren ej längre ligga stilla. Betagen af
fasa spratt han upp. Hela rummet liksom gick omkring.
Spöken flögo, skrattande och grinande, upp och ner, och
visade förseglingen på alla bränvinspannor, alla drufvor och
blomsterkalkar. Hela verlden, bela skapelsen var honom en
ödeplats. Allt hade sammansmält till ett omätligt haf af
nyktert ocb iskallt vatten, der menniskohjerta vid
menni-skobjerta låg och frös, och ingen annan lefvande varelse
fanns än döden. Han störtade ut. Månen stod full och
glänsande på himmelen, och såg på honom med melankoliskt
deltagande ögon. Hvalfvet var rent från alla moln, och en
hemsk tystnad, endast afbruten af tornurets knäpp, hvilade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free