- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
116

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

verlden. En känsla af vemod och djupt deltagande
blandade sig i hennes bröst, hon kastade en kappa omkring sig,
och gick med långsamma steg åt stället, der hon sett
språkmästaren försvinna. Hon stadnade bakom ett träd. Men
hvilken syn! Inbäddad i en mängd af vissnande löf låg
han der, jern rande ocb klagande, med ansigtet mot marken.
Menniskokärleken segrade härvid öfver den qvinliga
blygsamheten. Hon gick närmare och frågade med darrande
röst: »Herr Botte, hur slår det till? Ar herrn sjuk? För
all del ligg icke der, herrn kan förkyla sig.»

Språkmästaren vände sig om, igenkände sin
skyddsen-gel, och frampustade med matt röst: »inom en timma finnes
jag icke mera till.» — »O! min Gud!» utropade Annette,
»jag måste då kalla på hjelp.» — »Nej! nej!» svarade
språkmästaren, i det han i ögonblicket stod på benen, »det
behöfs icke. För mig är ingen hjelp af nöden. Jag bär
min vissa död inom mig. Jag kommer att sluta mitt lif
på samma sorgliga sätt, som min fader. Plågorna hafva
ånyo angripit mig, och för dem gifves ingen bot.» —
»Ingen», frågade Annette, suckande. — »Nej! ingen bot, blott
lindring», tillade språkmästaren. — »Ack, hvari skulle den
bestå?» inföll Annette. •— »Ack! bästa, älskvärda flicka!
jag törs icke säga det», genmälte språkmästaren, i det ban
blickade med hänryckta ögon mot källarskylten; »men vill
du vela det, så skall jag säga. Det är», härvid fattade
han hennes hand och lutade sig tätt till hennes öra, som
stod alldeles spändt af nyfikenhet, »det är en butelj port-,
vin.» — »Är herrn tokig?» utbrast Annette, »herrn skall
ju gå in i nykterhets-föreningen inom några timmar.» —
»Dessförinnan är jag död, om jag ej får mig, åtminstone
några glas», pustade språkmästaren. »Ser du, Annette, jag
vet, hvar det finnes; i grossörskans kammare står en hel
rad, uppstapplade i fönstret.» — »Än sen då», inföll
Annette. — »Du skaffar mig en af dem», hviskade
språkmästaren. — »Det kan, det vågar jag ej», blef svaret. —
»Farväl då mitt unga lif! jag går tillbaka till mina fader»,
suckade språkmästaren.

Derpå kastade han sig öfver en gammal grafsten ocb
utropade: »O! min far! om du förmår låna ditt öra till en
olycklig son, så lossa min boja; låt mig mot den jord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dfcsamarb/5/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free