- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Femte Delen. Romaner och noveller /
117

(1847-1852) [MARC] Author: Carl Fredric Dahlgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

117

hvilken kallar dig den störste, som trampat hennes stoft,
utblåsa min sista Iifsfläkt, för att evigt med dig blifva
förenad! Jag dör, jag dör.» — »O min Gad!» utbrast
Annette, slog händerna tillsamman, och sjönk dignande till
marken, »för all del kom med, jag skall i ögonblicket,
äfven med fara att blifva ertappad, förskaffa herrn buteljen,
blott herrn intet dör. För all del dö icke. Stig upp,
söta herr Botte; slig upp!» — »Ske då din vilja, evige
försyn», suckade språkmästaren, reste sig på benen, torkade
sig om pannan, och slöt den bäfvande flickan i sina armar.
— »O! du bar räddat mitt lif, englalika varelse», tillade
han. »Från denna stund är du evigt min. Jag frågar ej
mer, hvarken efter prinsessan af Portugal eller Neapel
eller Braganza eller Golconda; blott dig, endast dig,
älskade flicka!»

Nu skred månen fram, ställde sig på tornspetsen och
upplyste mellan lofven den rörande taflan. — »En kyss till
besegling», hviskade språkmästaren, och tryckte den på
An-nettes munn. — »Klockan är två slagen», ropade
brandvakten, däst och hes, i hörnet. — »Då skall det vara en
till», nickade språkmästaren, och kysste flickan för andra
gången. Som en blixt voro de öfver torget. Knappast
hann skuggan, så långa ben hon äfven hade, att medfölja.
Som en blixt trippade Annette på strumplästen in i den
sofvande grossörskans gemak, nöp den utlofvade
portvinsbuteljen; som en blixt var bon åter ur rummet; som en blixt
fattade språkmästaren sin lifmedikus om halsen, kysste
honom och sade under en djup suck: »O! att du måtte
något lindra mina plågor, ädla himladryck! då vill jag än en
gång välsigna den dag, som gaf mig lifvet och den
älskvärda, förtjusande Annette!»

Alla menniskor voro redan på fötterna: sotaren, som
skulle sota, presten, som skulle göra morgonbön,
landshöfdingen med hela sitt kansli, som skulle skrifva, item
grossörskan med sin man, som skulle resa, hårfrisörskan ’och
dansmästaren, som skulle gå och se sig omkring i staden.
Jungfru Annette var till och med den först vakna af alla i
hela byn, för att nyttja en Danicism. Blott språkmästaren
sof ännu. Den ena efter den andra inskickades; men
karlen var orörlig som en stock. Man skakade hans ledamöter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:59:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dfcsamarb/5/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free